Jag bara sover.

Det här är första kvällen denna vecka som jag sitter uppe efter att ungarna gått och lagt sig.
Vi har ju arbetsläger. I sommar igen. Sambon är ute och målar och fixar med vårt blivande uterum. Så jag har nattat ungarna varje kväll hela veckan. Inget direkt jobbigt jobb. Men vi brukar vanligtvis ta varannan kväll. Ungarna går och lägger sig mellan 19.30-20 på kvällarna. Tar mellan 30 minuter upp till en timme att natta dem så här på sommaren. En utav brukar somna fort, men den andre kan ligga och vända och vrida sig en stund innan ungen finner ro.

Hela veckan har jag somnat tillsammans med ungarna. För natten. Någon gång på småtimmarna har jag vaknat och fått av mig mina egna kläder innan jag rasar i säng och somnar på nolltid igen. Det blir sömn på ca 10 timmar per natt. I torsdags vaknade jag med grymt ont i nacken, axlar och en huvudvärk från helvetet. Ungarna hade sovit till 8 på morgonen. Därmed också jag och Sambon. Helt sanslöst. Så jag hade alltså sovit i närmare 12 timmar ändå somnade jag sittandes i soffan när jag försökte tänka bort smärtan i huvudet och nacken. Somnade i soffan klockan 9 på morgonen efter att ha sovit i 12 timmar. Helt sjukt.

Kände mig sjuk också. På något odefinierbart vis.
- Stanna hemma, sa Sambon.
Men jag kunde inte. Hade ett möte som var mitt. Ett möte vi har väntat i 2 veckor på att få komma till. Som bara måste bli av. Så jag åkte till jobbet efter en varm dusch för att få musklerna i axlerna att slappna av.
Kom till jobbet vid 10. Hade några möten, en kort lunch och sen mitt möte som var så viktigt. Åkte hem efter att ha skickat ut en sammanfattning från mötet. Klockan var kanske 14.30.

Kom hem. La mig på sängen för jag hade så jäkla ont. Somnade innan jag hann hindra det. Sov kanske 30 minuter. Hur är det möjligt? Nattade ungarna på kvällen igen, och guess what. Jorå. Jag somnade igen. Hade besämt mig redan på kvällen att jag skulle stanna hemma på fredagen. Något är inte helt ok. Så är det bara. Det blev en lugn start på fredagen. Kände mig stel men huvudvärken var borta. Eftermiddagen var riktigt bra. Och kvällen blev helt fantastisk med ett spontanbesök på en mycket trevlig restaurang med ungarna. Jag drack 2 öl. Åhåhåhå vad trevligt det var. Ungarna var på topphumör. Sambon och jag mysiga. Och axlarna kändes bättre. När vi kom hem var det läggdags för ungarna. Sambon hade bestämt sig för att inte hålla på ute i garaget. Men jag tog ändå ungarna.

Vaknade och märkte att det var mörkt inne i rummet. Skit. Somnat igen. Gick ut ur sovrummet. Såg att fönsterlamporna var släkta. Efter klockan 22 alltså. Kom ner till en förvånad Sambon.
- Är du vaken?
- Mmm...
Gick förbi klockan på ugnen. 00.15 visade den.
Jävla skit!!

Blev så grymt beskvien att missat en kväll till att få koppla av. Spolade ilsket ur vällingflaskorna. Fräste till Sambon
- Jag går och lägger mig i Grodans rum.
Och det gjorde jag. Kände mig klarvaken. Tänkte att nu får man ligga här hela natten och stirra i taket. Men så blev det ju inte. Somnade ganska snabbt och sov till morgonen.

På morgonen gick Sambon upp med ungarna efter vällingen. Jag erbjöd mig eftersom jag sovit för en hel armé och kände att en sovmorgon nu var ganska bortkastat. Men Sambon tänkte nog inte så långt, utan ville vara snäll mot mig som inte mått så bra och sa bara
- Nej, men det är ju min morgon.
Tror ni jag somnade? Jajamensan. Visst gjorde jag det.

Vad är detta? Bortsett från att vara grymt trött och ha ont i axlarna och nacke så mår jag inte dåligt. Sambon är orolig och jag försöker förklara hur det känns. Och det enda jag kommer på som liknar detta väldigt mycket är att vara gravid. Den där första tiden då man är så galet trött. Så genomtrött.
Men jag är ju inte gravid.
- Är du alldeles säker, undrar Sambon hoppfullt.
- Ja. Alldeles säker.

Jag hopppas att nästa vecka mår jag lite bättre.