Jag vill ju inte det här.

Jag är så sjukt omotiverad för delar av mina arbetsuppgifter. Eller om vi ska säga, huvuduppgiften jag egentligen har.
Jag är så less att börja dra i sånt som jag känner direkt motvilja till. Jag vill inte hålla på med detta och då blir allt så himla tungt.
Sen har jag en liten sidouppgift som är jätterolig. Vilket gör det lätt att lägga all tid där.
Runt omkring mig har jag folk som inte skäms att lägga väldigt oklara uppgifter i mitt knä att lösa. Och varför ska de skämmas för det? Det är ju ändå mitt jobb.
Nu har jag dessutom nästan fått det bekräftat av min chef att hon kommer kunna släppa mig efter sommaren till projektet som bett att få just mig. Det gör ju inte mig direkt mer motiverad att sitta med den här skiten. Samtidigt så får jag en ny press. Det är jag som ska göra allt förjobb. All prepp, försöka vända på så många stenar som möjligt och säkra att när projektet drar igång på allvar i augusti så ska vi ha hyfsad koll på vad som ska ske. Då tänker jag alltså försöka lämna över projektet till någon annan. Dvs, det jag har gjort dåligt och lämnar ifrån mig kan man lätt skylla på att det var dåligt skött från början.
Och man vill ju inte framstå som en klåpare.

Så jag försöker mobilisera kraft. Jag försöker verkligen. Men o så jag inte vill detta.
Varenda uppgift som står uppskriven på mitt att-göra-lista känns som surdegar allihop. Ingen äger problemen och jag blir drabbad av dem. Alltså, jag äger dem indirekt.

Ok. Nu har jag bara skrivit av mig lite kräks. Tackar för det. Nu måste jag lyfta en surdeg.
Hej så länge.