Barnen är på landet med mormor, morfar, moster och kusin. Vilket liv de lever. Grodan har fått lov att cykla på men mycket större cykel än han är van vid. Och som han vill cykla. Så idag när jag ska åka upp ligger cykelhjälmen i bakluckan på bilen.
Grodan och Kusinen bråkar om vem som ska åka med morfar på åkgräsklipparen. Tusse håller koll på när det är dags för fika.
Mitt på dagen åker de alla ner till badet. Ungarna blir helt lyriska. Att vara nakna på strand och i vattnet är själva definitionen på total lycka. I alla fall för våra 3-åringar och 1-åring.
Sambon och jag har fått några dagar på tu man hand. Ljuvligt. Vi har ätit på restaurang. Vi har jobbat i trädgården med saker som är mer roliga än måsten. Måste-uppgifterna ligger fortfarande halvt målade i garaget. Vi har ignorerat dem till förmån för annat. Som att åka och köpa nya vinbärsbuskar eftersom rådjurs-asen har gnuggat sina horn mot våra fjolårsgamla buskar så de är massakerade till roten. Sen har vi nätat in hela skiten i stora nätburar.
- In you face rådjur-djävlar, sa jag högt igår när jag satt på gräset och satte fast sista nätet runt sista busken.
In your face mother fucker, hade rådjuren sagt i natt när de istället klev upp på vår altan och massakerade mina krukor med penséer.
I en jaktlicens blir allt mer lockande.
Men trots trackaserier från rådjur så har det varit helt underbara dagar. Med både frukost, lunch och middag utomhus. Imorse var det dags för mig att jobba. Men med sovmorgon. Ingen väckarklocka. Jag sov tills att jag vaknade. Straxt efter 08.00. Gick upp. Åt frukost framför tv'n. Packade en väska med kläder. Borstade tänderna i köket med ett glas kokt kranvatten eftersom det just nu råder kok-rekommendation från kommunen på vårt vatten.
Det är en vattenläcka från i onsdags som gör att vi måste koka vattnet innan vi dricker det fram till söndag.
Nåja. Tillbaka till min morgon. Sambon kom ner efter en stund. Vi lullade runt och pussades varje gång vi möttes. Så vid 9 var det dags för mig att åka till jobbet. Shit vilken underbar morgon. Tänk om man fick ha det så varje dag. När jag sen gav mig ut på vägarna var det få bilar ute. Så det gick snabbt och lätt att ta sig till jobbet.
I eftermiddag när jag är klar här på jobbet ska jag upp till landet. Krama och pussa på mina ungar. Och kusinen. Han är minst lika härlig att pussa och krama på.
Sambon får stanna hemma. Träffa sin kompis och ta hand om sin söndersågade tumme. Snart är den läkt och då börjar måste-jobben igen hemma.
Jag längtar till mitt uterum. Men gud så skönt det har varit med några dagars bara varande. Han och jag. Vi.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte