förhållandestatus ett år senare

Vi har varit föräldrar i nästan ett år nu. Det är mest himlastormande fint och roligt och mysigt på många sätt. Men det är klart att det prövar förhållandet på sätt det inte riktigt gjort innan. Allt nytt att förhålla sig till i kombination med sömnbristen & därav tröttheten (nu kan vi dock inte skylla på sömnbrist längre för lilla A sover hur bra som helst), den minimala summa egentid man har möjlighet att få nuförtiden och kontrasten mellan den som är hemma på dagarna och den som arbetar (även om vi delat på det väldigt rättvist).

Jag irriterar mig mycket mycket mer än jag någonsin gjort tidigare på saker som städning & hemmafix trots att vi vad gäller hushållsarbete gör nästan exakt lika mycket (om än något uppdelat i olika sysslor) och jag märker att han irriterar sig mer på mig och hur jag gör/inte gör saker. Vi använder oftast inte tiden då lilla A har somnat till att göra något trevligt tillsammans utan är båda rätt slut och vill ligga i varsin soffa med våra iphones, det här störde jag mig på i början men känner alltmer att vi faktiskt behöver den "egentiden" båda två. Vi har haft några riktigt stora konflikter, varav de två senaste blivit väldigt dramatiska för mig då jag blivit så arg när han varit arg på mig. Att jag visat ilska mot någon som inte är min ursprungsfamilj har nog inte hänt tidigare, tidigare har mitt enda "arg-känslouttryck" varit ledsen med olika grader av gråt. På något sätt är det skönt att kunna bråka lite utan att det är hela världen, för det är inte en lika stor grej för M (även om det just då känns som slutet för mig). Så tycker jag i efterhand i alla fall.

Skulle jag sammanfatta förhållandestatusen såhär efter ett år så är jag nöjd. Vi har fixat det här bra och vi är på fortsatt rätt väg. Sen finns det saker i våra olika sätt att tänka och fungera som gång på gång (men inte alltför ofta) blir till problem i vår kommunikation, men det är ju typ samma saker varje gång så vi borde ju lära oss till slut. I grunden känns det som om vi har samma syn på det mesta och det hoppas jag ska räcka i många många år till.