nä, det räckte visst med några dagars hypodeapaus för att skrivlusten skulle återvända. skönt. nu är det lördagskväll och här sitter jag och halvsover i tv-soffan och ska snart gå och lägga mig. det är så galet mycket nu och det har varit så galet mycket i evigheter känns det som. det är liksom aldrig en lugn stund, aldrig en lucka i kalendern. men ett par veckor till, sen tror jag det ska lugna ner sig lite. note to self: till hösten ska jag INTE köra samma upplägg med hundträningen som jag har gjort nu, med kurser i veckan och viltspår i princip varenda helg. fast känner jag mig själv rätt så är detta beslut glömt till hösten. för samtidigt är det ju så himla roligt.
det påstås att hantverkarna ska bli klara den här veckan som kommer. ingen kommer att vara gladare än jag när byggnadsställningar och allt skräp försvinner och man, alltså jag, kan återgå till sina vanliga vardagsrutiner igen. möjligen kommer byggfirman att vara något gladare än jag när det är dags att betala den enormt saftiga fakturan för jobbet, men den dagen den sorgen. och jag ska inte gnälla, för de här hantverkarna har skött sig i det närmaste exemplariskt och det mesta har gått enligt planerna. men det är ändå jobbigt att komma hem och så är det folk där och man kan inte släppa ut hundarna i trädgården som de är vana vid och det blir en himla logistik kring allting med det och eftersom byggnadsställningarna står så att man inte kan stänga grindarna ordentligt så blir det en helt annan passning. och även om det är jag som bor här och jag är i min fulla rätt så känns det liksom inte riktigt som att det passar sig att sätta sig i skuggan under ett träd och öppna en kall öl medan byggjobbarna sliter och släpar i stekande solsken uppe på taket. och eftersom de även måste ha tillgång till toalett och elektricitet så känns det ju inte riktigt bekvämt att ligga och slöa på soffan heller för ett tu tre står det ett blåställ i hallen och vill diskutera någon detalj. så jag längtar efter mina timmar efter jobbet där jag kommer hem först och BARA FÅR VARA IFRED. annars försvinner ju liksom hela poängen med att börja jobba i svinottan.
mr S har hankat sig fram på sitt gamla jobb ända sen i januari. först skulle det bara vara "någon månad" och sedan har det förlängts med ungefär tre veckor i taget och nu verkar det som att han har jobb fram till semestern. det är väl inte en idealtillvaro, men bättre än inget.
imorgon ska valpen gå spårprov. ett så kallat ordinarie prov, där man förutom att klara provet även tävlar mot de andra som går prov samtidigt. och jag är rätt nervös, inte så mycket för själva tävlingen utan mer för provet i sig. valpen har nämligen två förstapris sedan tidigare, så OM han klarar ytterligare ett så blir han viltspårchampion. men det här med viltspår är så förbaskat SVÅRT och egentligen det absolut sista man ska ägna sig åt om man är kontrollfreak, men det är säkert nyttigt för mig på något plan, för här har man verkligen inte mycket att komma med själv. och valpen är duktig, men det känns som att det är mycket tur och slump inblandat också, och jag gillar verkligen inte att förlita mig på tur och slump. fast det är ju löjligt att haka upp sig på imorgon, det är ju inte som att det är vår enda chans, det är ju liksom bara att hålla på tills man lyckas. men en liten hypotumme imorgon förmiddag hade inte varit i vägen, pls.
nu: läggdags. imorgon ringer klockan 05.30 så det är ju åtminstone en timmes sovmorgon jämfört med i veckorna. GÄSP var väl ordet.