Ringen tappad igen

I söndagskväll, när det var dags att gå och lägga sig, upptäckte jag att jag hade tappat förlovningsringen. Igen.
Svordomarna visste inga gränser. Den har ju suttit på halsbandet sen jag tappade den senast. Men så för någon vecka sen fick jag för mig att jag skulle sätta den på fingret igen. Den satt ju så klart löst, men inte trilla-av-löst. Tänkte att nu när det är varmare så kanske den inte trillar av. Och så får jag en påminnelse att jag måste gå och förminska ringen.

Men visst satt den trilla-av-löst. Så dum jag kände mig. Jag visste ju bättre. Om jag bara brytt mig om att tänka efter lite.
Igår hittade jag ringen. I bilen. Hade trillat av när jag höll på att fixa Grodans hängade pryl med fickor på som hänger på förarsätets rygg. Så där. Ordningen återställd.
Och idag hade jag tandläkartid inne i stan. Så då passade jag på att gå och lämna in ringen. 950 jävla kronor för att minska ner ringen till en bättre storlek och putsa upp den.

Ja, ja. Vi visste att vi skulle behöva betala för en förminskning eftersom vi envisades med att förlova oss när jag var gravid i 9e månaden.
På väg hem från stan får jag ett SMS från Sambon.
"Ska vi inte ha en liten till då?"
Hahaha. Han är för söt. Även om jag nu inte vill ha flera barn så tycker jag det är underbart att han vill. Det får mig att känna att trots småbarnsår med lite sex, förlite sömn, trångt i sängen med ungar över allt och ett jäkla spring och jagande, så tycker han att vårt liv i dessa tider är ett härligt liv.
Kanske skriver jag in lite väl mycket tolkning i hans önskan att ha fler barn.

Hos tandläkaren gick det bra. Lite putsning och skrapa bort lite tandsten. Röntga mina tänder. Inget att anmärka på. 875 kronor för kalaset. Det tackar vi för och återkommer nästa år.