Sambon har beställt gärdesgård.
Det känns helt overkligt. Vi är inne på vår tredje sommar i huset. Man har blivit van vid det helt öppna.
År1 surfade jag runt bland häckar. Många krav behövdes uppfyllas och tillslut, någonstans mellan sommaren år1 och sommaren år2 hade jag verkat ner det till en häck. En lågväxande Aronia. På plantskolan hade de bara bra saker att säga om den.
Så backade i det sista förra sommaren. Aronians glädje att sätta svarta bär fick oss att inse att 40m buskar med massor av bär till fåglarna kommer få våra grannar att avsky oss.
Så det var bara att tänka om. Vilket vi gjorde. Och fastnade lite vid tanken att ha staket. Det skulle ge så många möjligheter att göra olika saker. Mitt huvud satte igång som alltid. Och den fastnade vid gärdesgård. Sen har jag gått hela sensommaren år2 och vidare och tittat på alla staket jag ser när jag är ute bland hus. Jag har surfat på bilder. Hållt utkik i tidningar. Allt för att hitta något som skulle kunna funka lika bra. Något som jag tycker är snyggt. För gärdesgård är så in åt helvete dyrt.
Det finns gott om staket som är helt ok... om man inte ska ha 60m vill säga. Då helt plötsligt blir väldigt många staket inte så ok.
Nu är vi alltså inne på sommar år3. Och jag kände att just det här kring staket/häck verkligen var en trist fråga med trista svar. Men så började jag och Sambon prata. Gå runt och planera. Och när vi vände och vred för och emot så kom vi båda fram till att gärdesgård is the shit. Jag tycker det är apcoolt att kombinera gammal stil till vår vanliga villatomt med ett nytt hus. Sambon känner sig oerhört lockad över att ha något som är underhållsfritt. Men listan av positiva saker är längre än så. På den negativa sidan är kostnaden.
Men så hittade Sambon en kille som bygger gärdesgård till ett något mer humanare pris. Inte billigt, verkligen inte. Men ändå inom ramen för möjligt. Så nu har han beställt staket och i sommar kommer snubben till oss och bygger nästan 60m gärdesgård.
Iiiiih! Jag hade aldrig trott att vi skulle komma fram till detta beslut när jag förbrilt försökte hitta något annat i vintras.
Nu hoppas jag att vi inte kommer få en chock när vi ersätter det öppna och platta med ett staket som ramar in.
Men man kan äta aronia, det lär vara väldigt nyttigt. Inte för att jag vill få dej att bestämma om dej, bara en liten detalj...
2013-05-08 22:58:52
Jazzie
I know. I helgen träffade vi ett par som sålde aroniamarmelad de gjort av bären från sina buskar. De har 5 st buskar och fick så mycket bär på varje buske att de fick stötta upp grenarna. Om vi skulle sätta häck med 3 buskar/meter skulle vi ha ca 100 buskar.
2013-05-09 20:16:53
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte