YES, äntligen. i fredags eftermiddag var Z på jobbet och skrev på sitt uppsägningsavtal och lämnade nycklar och sånt. NU ÄR DET ÖVER. jag trodde det skulle kännas enormt befriande, men det är som att hela det här helvetet har legat och skavt så länge nu att det inte bara går att släppa hux flux. alla är liksom sårade och sköra och framför allt jävligt trötta. vi pratar om att vi ska gå på krogen och bli drängfulla. jag tror det är rätt metod för att släppa taget och gå vidare, vi ska bara få ihop det med allas späckade agendor. sen jävlar.
denna veckan är kort, för jag har lyckats utverka ledighet på fredag. min chef hade nog helst sett att jag jobbade, men eftersom han själv skulle vara ledig kunde han väl inte riktigt med att säga att jag inte fick vara det. i teorin är det även halv dag på onsdag, men det är bara i teorin, sist det var halv dag och jag skulle sluta halv tio så fick jag istället jobba till halv fem, det vill säga ett par timmar längre än vad jag skulle ha jobbat om det varit hel dag. så kan det gå.
men nu har min assistent börjat och det går ganska bra. hon är kanske inte världens roligaste människa, men det måste man ju inte vara. men det är sjukt jobbigt att lära upp, visa, förklara, alltid vara närvarande och tillgänglig, aldrig kunna få vara ifred. jag har liksom vant mig av med att jobba ihop med andra på det viset tror jag. fast det går ju framåt. idag släppte jag henne för första gången ensam ute i labbet med några enklare arbetsuppgifter och fick för första gången på jag vet inte när sitta för mig själv och jobba med BARA EN SAK utan att det för den sakens skull hopade sig på tio andra ställen under tiden. det kändes som att jag fick tio liter energi bara av att kunna stryka ett par punkter på min gigantiska att-göra-lista som har växt oroväckande mycket på sista tiden, så det blir nog bra det här så småningom.
och nu har det kommit gubbar och börjat sätta upp byggnadsställningar för takbytet. och naturligtvis har dom satt dom så att det inte går att stänga någon av grindarna, så det här med att bara kunna släppa ut hundarna i trädgården är numera ett minne blott. utöver det böket så känns det sjukt stressande med en sån här jätterenoveringsgrej, visst tror jag att det blir bättre om hantverkare gör det än om vi skulle ha gjort det själva. men så är det ju det där med hantverkare. kan man lita på dom eller ej? kommer de när de ska? gör de vad man betalar för? (nej, nej och nej är min erfarenhet). och så är det ju det där med gamla hus och gamla tak, man vet aldrig hur det ser ut under eller hur omfattande arbetet blir när man börjar gräva i det, och sen är det vädret som man inte kan styra över. tänk om det tar MÅNADER av byggställningar och containrar och halvfärdigt arbete, då får jag nog tas in på mentalsjukhus.
men nu ska jag tänka positivt och inte stressa och stimma. jävelhuvudvärken har släppt, åtminstone tillfälligt. den här veckan är LUGN. massage imorgon. halv dag på onsdag. ledig torsdag och fredag. och lördag och söndag. ingen Z mer. aldrig mer någon Z. det här kommer att bli bra.