en ledig dag utan något inbokat borde vara frid och fröjd, kan man ju tycka. men nä, jag kände mest stress över allt som aldrig verkar bli gjort. trädgårdsland som inte är grävda, frösådder som inte är omplanterade, såna saker. någon gång den här veckan ska det dessutom sättas upp byggnadsställningar för takbytet. inte av oss dock, men det måste ju ändå plockas undan och förberedas. och det här med att ha hantverkare, det är så jävla stressigt. inte vet man om de kommer när de ska eller gör det som är sagt, och dyrt blir det också. och det här takbytet kan ta VECKOR så hej kaos.
och imorgon börjar min nya assistent. jag borde vara glad och peppad, men det är jag inte. jag är så jävla slutkörd att jag bara känner en enorm vanmakt över att behöva ansvara för upplärning, att alltid ha någon hängande i hasorna, ALDRIG FÅ VARA IFRED. dessutom har jag fått flytta fram min semester flera veckor, dels för att assistenten ska ha en rimlig chans att hinna lära sig det viktigaste, och dels för att jag och min chef inte kunde ta semester samtidigt som backup ifall någonting händer som inte assistenten kan lösa på egen hand. och han hade ju förstås redan planerat sin semester. det hade ju jag också gjort, utifrån hur Z skulle ha jobbat. men det är ju som det är. och jag får ju åtminstone semester, om än senare än jag egentligen vill. och framför allt och tack och lov: Z-såpan är över, finito, THE END. jag tror jag kommer att kunna glädjas åt det så småningom, men just nu orkar jag inte, det har liksom varit för mycket, det känns som att jag inte orkar producera några känslor överhuvudtaget just nu. jag känner mig bara skör och vill linda in mig själv i bomull och krypa ihop i fosterställning och låta någon annan köra den här jävla bussen ett tag för jag ORKAR inte.
innan idag bröt jag ihop för att jag tyckte att mr S bara lade över allt ansvar på mig i en (helt ovidkommande) fråga. det var som att trycka på en knapp så satt jag på köksgolvet och stortjöt som en unge att jag inte orkade mer, att jag inte vill gå till jobbet imorgon, att jag inte vill ha någon jävla assistent, JAG ORKAR INTE. "jamen stanna hemma då", tyckte mr S, men det finns ju inte på världskartan. det är bara att bita ihop. som vanligt. wish me luck.