ibland när man är på dåligt humör och allmänt nedstämd så hjälper det att göra något annat. men om man haft en pissjobbig vecka följt av en pissjobbig helg, har sovit dåligt och är ledsen, arg, sur, pms:ig och allmänt ur form så är det kanske inte till brukshundklubben man ska åka i första hand. men det gjorde jag, för jag skulle träna med valpen för en tränare och enskilt med minsting. och det gick väl sådär. minsting var för uppspelt av allting runt omkring och valpen var inte riktigt med på noterna. platsliggningen gick bra, men de andra momenten kändes rätt halvdana om jag ska vara ärlig. missförstånd på missförstånd och inget kändes riktigt bra. sen har jag å andra sidan inte tränat så mycket som jag borde ha gjort, så att det har gått så bra som det gjort hittills på kursen är nästan enbart valpens förtjänst, så nu är det faktiskt hög tid för mig att skärpa mig och styra upp hans träning lite mer, inte bara dutta lite här och där med slumpmässiga moment utan ha en PLAN. jag behövde nog det där uppvaknandet. så på så sätt var det väl bra att jag ändå kom iväg och inte bara stannade hemma och drog täcket över huvudet, som jag mest av allt hade lust att göra.
men i helgen gick vi viltspårprov och det var som en dröm. man börjar i en ruta som är 25 gånger 25 meter, långt ut i skogen. någonstans i den rutan börjar spåret, men man vet inte var eller åt vilket håll det sedan tar vägen. det är hundens jobb att ta reda på. men eftersom spåret ska ha legat minst 12 timmar och alltid över natten så kan man nästan garantera att det har passerat diverse vilda djur både i rutan och ett antal gånger över spårsträckan. och då gäller det att inte hunden tar upp eller senare växlar över till ett sådant spår, och om det händer ska man som förare kunna avgöra det och helst få tillbaks sin hund på rätt spår igen. det senare är skitsvårt. och är man kontrollfreak som jag är så är det definitivt inte viltspår man ska ägna sig åt, för där är man liksom helt utlämnad. men samtidigt är det så otroligt fascinerande och spännande. så ja, viltspår is the shit.
men provet i alla fall. jag hade bestämt mig för att lita på valpen till hundra procent och bara följa med istället för att hålla på och stimma om det är rätt eller fel spår, går han på fel så får väl domarna kalla tillbaks oss och sätta en nolla då. och valpen satte näsan i backen i rutan, hittade spåret på mindre än en halv minut (625 kvadratmeter är ändå ganska mycket yta för en liten hund och har man otur kan man få irra omkring en bra stund, men den här gången hade vi tur och hamnade hyfsat rätt med en gång) och började gå. och jag följde med. och någonstans i ögonvrån uppfattade jag att domarna också följde med, så då får man ju anta att det är rätt. sedan bara gick jag. höll ögonen på valpen som utan att tveka paddlade fram i decimetertjocka lager av vissna boklöv, njöt av vårsolen, lyssnade på fågelsången, gnolade lite på "himlajord". allt bara flöt på, ingen tvekan någonstans och efter 22 minuters stillsam promenad så hittade valpen klöven och så var vi klara. det var nog det bästa spår vi någonsin gått och jag är så himla nöjd med honom.
idag är det halv dag på jobbet, fast jag får nog jobba lite längre. på torsdag börjar min assistent i alla fall, så förhoppningsvis lugnar det sig lite sen. och jag och mr S har blivit någorlunda sams och imorgon är vi lediga och ska gräva potatisland.
och nu har det gått ut ett mail till alla att Z "har slutat arbeta för oss från och med slutet av förra veckan", ingen förklaring utan det får man tydligen tolka som man vill. så nu är det officiellt och äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN över.
den som sitter tillräckligt länge vid floden ser förr eller senare sina fiender flyta förbi. jodå.