jaha, igår var dagen då Z skulle komma och skriva på sitt uppsägningskontrakt. Z-chefen, som var på tjänsteresa, hade i sin frånvaro gjort värsta säkerhetsarrangemanget, han trodde att hon skulle gå direkt upp till "personalansvarig", men det fanns även en möjlighet att hon skulle dyka upp här i våra lokaler som om ingenting hänt. rent formellt är hon ju fortfarande anställd, hennes sjukskrivning har gått ut och ingen kan hindra henne från att komma hit. men om hon skulle dyka upp så skulle jag ringa "PA" och så skulle "PA" komma och ta hand om det hela.
igår ringde "PA" till mig två gånger innan fikarasten klockan 9, bara för att kolla "att jag var okej", och för att betona att jag skulle ringa henne MED EN GÅNG om Z dök upp. jag blev nästan lite paranoid, jag hade väl tänkt att om Z skulle dyka upp här så skulle det väl inte vara värre än alla andra gånger hon har dykt upp de senaste, låt oss säga åtta nio månaderna, så varför detta nästan säkerhetspådrag just nu? vet de nåt som inte jag vet?
klockan nio gick jag och fikade och sedan jobbade jag hela förmiddagen, med avbrott för telefonsamtal från "PA", där hon i ett av dom förklarade att hon skulle på ett möte, så om Z skulle dyka upp så skulle jag omedelbart istället ringa K, så skulle K hämta "PA" med omedelbar verkan. jaha, okej. JÖSSES.
fast vet ni vad? INGENTING HÄNDE. hon kom aldrig och hörde aldrig av sig. enligt Z-chefen så är ju uppsägningskontraktet formulerat så att det skulle ligga i Z:s eget intresse att skriva på det så fort som möjligt, men uppenbarligen delade inte Z den uppfattningen. vem hade kunnat tro det.