Kan det inte få vara som det är?

Just precis nu har jag så oerhört roligt på jobbet. Jag jobbar ihop med en tjej som det bara funkar så bra med. Vi har roligt. Vi peppar varandra. Samtidigt springer vi inte på samma grejer. Om vi bara skulle få fortsätta. Om framtiden hade varit att det var hon och jag som skulle jobba som par. Utveckla verksamheten ytterligare och få det som finns idag att jobba på det nya arbetssättet som ska gälla här i huset. Då hade jag verkligen drömjobbet just nu.

Men det ska ju inte vara så. Vi ska inte jobba ihop på det här sättet. Vilket är synd
Dessutom ska det nya arbetssättet få oss att ifrågasätta allt vi gör idag och vad vi ska fortsätta göra. Vilket är jobbigt. Sen vet jag ju att jag ska göra helt andra grejer inom några månader. Vilket jag inte ser fram emot. Alls.
Så jag vill göra något annat.

Så bra då att en gammal kollega kom och frågade mig om inte jag ville komma och jobba med honom. Ja, så roligt. Fast så tyckte inte min chef. Nu vet jag inte hur det kommer bli. Om det går att lösa på ett bra sätt. Går det så är det ju fina fisken. Då är det bara att hoppa på inkommande tåget och så far vi ut i det okända en stund.
Men blir det inte så... ja, då vet jag inte riktigt vad nästa steg blir. Söka ny tjänst? Eller vända fokus och tycka att det min chef har i ärmen är roligt och därifrån finns det vägar framåt?

Jag vet inte. Som det är just exakt nu, det hade varit det allra bästa. Synd att det inte får vara så.
Bortsett från den här frågeställningen jag sitter med i knät, så är jag så himla glad. Skrattet fortsätter och bubbla. I like a lot.