Jag är på ett lysande humör

Jag är på ett lysande humör. Verkligen lysande.
Inte bara idag. Utan den senaste tiden.
Jag vet inte hur jag ska förklara den här bubblande humöret som pyser över då och då i fnitter. Jag skrattar åt allt möjligt. Ju mindre och trivialt desto roligare tycker jag det är. Och ingen annan kan dela det roliga. Så klart. Så är det ju ibland. När det kanske inte i sig är så roliga saker, utan det är huvudet som gör dem roliga.

Idag har jag skrattat åt
- gubbarna som spränger på sitt jättehål bredvid vårt kontor.
- en kille som kom cyklande i morse (det ska jag skriva en egen text om sen)
- minen på min son när jag skrämde honom imorse. Det var menat att det skulle vara på skoj men han blev så jäkla rädd att han för en millisekund höll på börja grina. Inte så snällt kanske, men shit så många känsloutryck hans ansikte hann producera på mindre än 1 sek. Och det såg otroligt roligt ut, if you ask me.
- Tusse som satte på sig brorsans mössa så hon såg ut som en ganska ful smurf.
- en kommentar som en kollega ger till en annan kollega. Jag vet inte vad de pratar om, eller något alls. Men kommentaren var så rolig att jag garvat åt den i snart 10 minuter.

Och så här fortsätter det. Jag skrattar här på jobbet. Hemma. När jag och Sambon är ensamma. Eller när barnen far omkring. När skrattet kommer så känner jag också att det är rätt längesen jag skrattade så här. Det här bubbliga okontrollerade lilla skrattet som puffar ur mig. Då och då kommer det stora gapflabbet. Men mest är det de små skrattsalvorna. Men lika okontrollerbara för det.

Jag vet inte vad som är orsaken.
Att få börja jobba?
- Nej, tror faktiskt inte det. Jag var inte det minsta positiv när jag kom tillbaka. Faktum är att jag kände att det var skit att vara tillbaka i exakt samma röra, man har bara bytt namn på allt.

Att få komma från barnen?
- Nej, det tror jag inte heller. Att jag skulle tycka det är skönt (vilket jag gör) ja. Men bli bubblande skrattig? Nej.

Att få lite egen tid?
- Kanske, men ändå.. .bubbligt skrattig? Tveksamt.

Rör mig lite mer på ett annat sätt?
- Ja, det kan vara en klart bidragande orsak.

Sex?
- Nej. Däremot tror jag att vi har mer sex för att jag är alldeles bubblig.

Våren?
- Är det verkligen vår? Jag har haft de soligaste, men kalla månaderna hemma. Mer eller mindre hela februari och mars var sol varje dag. Nu när våren kommit så är det rått, kallt och regnigt. Men visst, våren kan alltid ha effekt.

En jättekomplicerad matrix av allt ovan?
- Så kan det säkert vara. Men ett trist svar. Inget fnissigt med ett sånt där klokboks-svar.

Hur som helst. Oavsett orsak så är det helt underbart. I just love it.