Bara i min fantasi

Bakom huset jag jobbar i håller man på att gräva och spränga sig ett gigantiskt hål i marken. Jag har frågat människor runt omkring mig om de vet vad detta jättehål ska bli. Men alla skakar på huvudet. Ingen vet.
Men man spränger flera gånger varje dag. Då skakar vårt hus en aning och den dova smällen känns ända upp till rumpan där man sitter på sin stol. Vissa sprängningar känns roligare än andra.
Det är verkligen ett fantastiskt stort hål de gör sig. De stora grävskoporna och maskinerna som susar runt nere i hålet ser så små ut.

Och jag kan inte rå för det. Det bara händer i mitt huvud. Mitt huvud måste få en förklaring på detta hål. Och det väljer kanske inte den mest rimliga förklaringen (som tex att man ska bygga ett nytt hus) utan väljer hellre den roligaste förklaringen.
I det här fallet roar sig min hjärna åt att småfnissa åt bilden:
Från början var det ett gäng mycket rika och lika uttråkade herrar som möttes på sin herrklubb en torsdag. Som de gör varje torsdag. De fortsatte sina diskusioner från förra veckan som i sin tur hade sina rötter i diskusionerna från veckan innan det. Det var den ekonomiska situationen i Europa. I USA och hur Asien växer allt mer som en ekonomisk makt.
De kände tydligt hur det här verkligen inte är hur torsdagar borde spenderas. Sällskapet var det inget fel på, men är det verkligen så här livet ska levas? Borde inte det faktum att de hade zilioner av pengar öppna upp för mycket mer möjligheter. Men vad gör man när man äger 7 residence i världens olika hörn. Man har mängder av bilar, båtar och minst 2 privata jetplan.

De satt den där torsdagen och pratade länge och väl om detta. Kvällen blev till natt och de tomma glasen på bordet allt fler. Ingen vet riktigt när, men någon gång då solen var på väg upp var idén född. Och glädjen och entusiasmen runt bordet visste inga gränser.
Man skulle gräva ett hål. Ett stort hål. Ett stort jävla jättehål.
Det fanns inget syfte med hålet. Inget annat än att få en anledning att köra stora grävskopor och spränga många kilo sprängdeg.
För det hade herrarna kommit fram skulle vara det roligaste de kunde tänka sig om man hade obegränsat med pengar. Och först hade det bara varit prat ända tills någon påpekade att gruppen hade just det. Obegränsat med pengar.

När det, under stor glädje och hurrarrop, skålandes bestämdes att man skulle gräva sig ett jättehål gick allt väldigt fort. Man köpte sig en bit mark. Skaffade sig de papper och bygglov man behövde. Med pengar går det lätt att rensa hindrena som står i ens väg. Så tänka sig, de lyckades få ett bygglov utan att det framgick vad som skulle byggas.
De anställde en man med sprängkunskaper. Men i övrigt var det herrarna själva som rattade maskinerna. Till en början hade de tänkt att låta detta vara en torsdagsaktivitet. Men ganska snabbt upptäckte de hur roligt det var att köra stora maskiner och spränga utav bara fan. Så ganska snart var detta något de ägnade sig 9timmar, 5 dagar i veckan åt. Med en lång mysig lunch så där vid 11-snåret.

Där där är man idag. De gräver på sitt hål. Utan mål. Allt för att ha en anledning att spränga och köra stora maskiner. Ingen vet när de är klara. Allra minst de själva.


(Ok... Vad ska jag göra? Det här vispar min hjärna ihop på en kisspaus. Och nu sitter jag här och fnissar halvt ihjäl mig varje gång det smäller. Jag bara ser framför mig hur hålet växer och en dag kommer man bara sluta.)