i morse vaknade jag och var kanske inte direkt utsövd, men det kändes att sömnkvalitén hade ökat. visst vaknade jag några gånger under natten, men det var aldrig några problem att somna om igen.
och så lugnt och skönt som det är på jobbet nu, när man slipper gå på helspänn hela tiden. slipper lyssna, var det entrédörren som slog igen? var det hon som kom nu? eller nu? eller kanske nu? vilket humör är hon på idag? ska det bli bråk, ska hon koppla på sin konstlade übertrevlighet (vet ärligt talat inte vad som är värst), kommer hon hitåt, vad kommer att hända? finns det plats vid det andra bordet i fikarummet så att vi slipper sitta vid samma? hjälp, nu går Z-chefen på lunch, nu är jag ensam med Z. och så vidare. fan vad energi det har tagit. fan vad jag längtar tills den energin kommer tillbaks igen.
jobbar på och vågar knappt tänka det för då går det väl åt skogen, men just nu så går det förvånansvärt bra. även om tempot är högt och jag har jobbat över en del så hinner jag ganska lätt med allt som ska göras. nu har allting visserligen flutit på utan strul, vilket inte direkt hör till vanligheterna, men jag inser att det har tagit enormt mycket av min arbetstid bara att hantera Z. saker som jag delegerat men som hon ändå kommer och vill diskutera in i minsta detalj. information som jag inte behöver, men som hon ändå tvångsmässigt skickat till mig. all tid som det har tagit att lyssna när hon har berättat om saker, oerhört detaljerat och omständligt, eller, ännu värre, tvingats genomlida hennes närgångna evighets-tjugo-frågor om precis allt. JAG SLIPPER DET. halleluja.
i eftermiddag ska jag till ortopeden och diskutera min höftskada, förhoppningsvis läkt nu, och igångsättning med träning och sånt där. och även om det är mulet just nu så ser det ut som att plusgraderna är i antågande. har det äntligen vänt nu tror ni?