måndagsmorgon

måndag. minns inte längre hur det var när måndag var synonymt med "ny vecka, vad kul". eller jo, jag minns, för det blev en liten påminnnelse om det när Z var sjukskriven. nu känns det mest bara tungt och jobbigt. idag ska de ha möte med henne och "förklara vad som gäller". oklart vad utgången av detta blir, så det är väl ingen mening med att spekulera förrän man vet. jag pratade som hastigast med Z-chefen när han kom i morse, och han var väl inte så uppåt han heller. fy fan, fy fan, att en enda person kan sabba stämningen på en hel arbetsplats.

och Z då. i fredags kom hon glad i hågen och som om absolut ingenting hade hänt in till mig och sa "ja, jag har ju inte fått någon information om vad som gäller, men säg till om du behöver hjälp, för jag hjälper dig JÄTTEGÄRNA". eh, jo, SÄKERT. jag svarade hövligt (om än kylslaget) att jag inte behövde någon hjälp. det är inte sant, men det behöver ju inte hon veta.

men i lördags var jag på viltspårkurs med valpen och det gick SVINBRA, han tog upp det ett dygn gamla spåret och följde det lugnt och fint, backe upp och backe ner. lite trassel i den vinkeln där återgången låg, men nu har vi inte tränat återgångar sedan i höstas så det får väl vara ursäktat, och sedan gick han på spåret igen och tuffade vidare utan att vika av eller gå på färskare vilt EN ENDA GÅNG. jag var helnöjd, minst sagt. viltspår är SÅ fascinerande, och gruppen jag hamnat i verkar heltrevlig. men herregud så trötta vi var när vi kom hem på eftermiddagen sen, både valpen och jag gick och lade oss och sov i ett par timmar rakt upp och ner. och ändå stöp jag i säng redan vid tiotiden på kvällen och sov som en klubbad oxe hela natten. det var välbehövt, för igår kväll malde tankarna mest jobb och i natt blev det mest slummer, känns det som. alla hypotummar i hela världen nu för att den här Z-såpan får ett lyckligt slut (för de GODA) snart så att allt kan bli som vanligt igen.

nu: jobb.