Ettårskalas

Jazzie 2013-04-07 21:27 (1 kommentar)
8 dagar sent. Men idag var det kalas för Tusse. Med hembakade kakor, chokladbollar och kladdkakor i massor. Kaffe och saft. Speedad Grodan som länsade chokladbollsfatet gång på gång. Hans pappa försökte bromsa honom en aning, men det fanns alltid någon släkting som langade honom en boll när han ville ha en.
Killen har pejl på läget. Han vet när det finns utrymme att tänja på gränserna.

Tusse fick mängder av paket. Alla gav kläder utom farmor och farfar som förutom kläder även köpt en väska med leksaker till sandlådan.
Jag är ganska glad för den stora klädhögen. Fine, kanske lite mer kläder än vad tösabiten verkligen behöver. Men att fått mängder av leksaker hade känts jobbigare. Tycker de har massor av prylar som det är. Och inget utav det är de speciellt varsamma eller försiktiga med.

Och vilka kläder hon fick då. Så mycket söta klänningar och koftor. Även om jag fortfarande har en liten förkärlek till färgerna som passar både pojkar och flickor så har jag förlängesen veknat inför rosa. För säga vad man vill, Tusse är otroligt söt i färgen. Och hon är urgullig i superflickiga kläder.
Men det finaste och ballaste hon fick bland allt det fina var den supertuffa rosa läderjackan hon fick av sin moster. Herrejevlar så söt hon var i den lilla tuffingen.
Jag älskar den.

Nu är det kalasat klart för ett tag.
Det tackar vi för. Nu beställer vi inte lite vår och låter marken omkring oss torka upp så vi slipper lite lera och skit. Vårblommorna tackar vi glatt ja till och så fortsätter vi livet.

Malena!

fint! :)

2013-04-08 10:39:43


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte