tillbaks på jobbet igen efter några dagars välbehövlig ledighet. fast jag är så trött att det nästan känns som att jag inte har varit ledig alls. kunde inte somna igår kväll och den sömn som blev har mest varit orolig slummer. tankar som har irrat hit och dit, hur ska det bli med Z, vilket humör kommer hon att vara på, när ska dom egentligen ha det där mötet med henne och vad kommer att hända sen? klockan ringde, och då var det ju MÖRKT ute. den effekten av omställningen till sommartid hade jag liksom förträngt, och det gjorde det ju inte roligare att kravla sig upp, skrapa rutor och sätta sig i en iskall bil.
kom till jobbet, jobbade ett tag och sedan kom L och M. L hade inte heller kunnat somna, och M: sambo hade sagt att det minsann märktes på honom att han skulle jobba för då var han så lättirriterad. ALLVARLIGT, det här är inte bra. mail från Z-chefen, han skulle inte komma in förrän efter lunch idag. Z själv kom strax innan nio, sa inte ett ljud, gick bara in på sitt rum och stängde dörren om sig. vi andra gick och fikade. sedan när hon kom upp i fikarummet så var det lediga platser vid det bord som jag och M och några till satt vid, och vid det andra bordet så var det knökfullt. men Z banade sig hellre in utmed väggen och lyfte ut en tom stol från "vårt" bord och tryckte in den vid det överfulla andra bordet än att sätta sig där det fanns flera lediga platser. hallå, är det normalt eller? och varför är det ingen som reagerar?
pratade lite med PA, och enligt henne så ska dom "försöka" ha ett möte på torsdag. PÅ TORSDAG! jag ifrågasatte redan förra veckan varför det skulle ta sån tid, och fick då till svar att de "ville ge Z en chans att agera". VADÅ AGERA? och vi då? ska vi bara gå här som i nåt jävla minfält och vänta på att det ska smälla? tassa undan, vika ner oss, hålla låg profil, inte ställa till med nåt. vad är det här för jävla personalpolitik egentligen?
och jag får såna jävla högstadievibbar av hela skiten. idioter som beter sig som svin, men nog fan är det alltid någon annans fel ändå. och så ska man förlåta och vara överseende och stryka streck och vända andra kinden till och ta hänsyn. JAG ORKAR INTE.