dag två i Z-helvetet är ungefär som dag 1. vi ignorerar varandra så gott det går, men det är som att gå och vänta på att någon ska kasta en isboll i ryggen på en. mår piss. huvudvärk, halsbränna och en sån där äckligt sugande känsla i magen som man inte vet beror på om man är hungrig eller illamående eller båda delarna. jag hade tänkt gå och träna idag för första gången sen jag blev 1. förkyld, 2. skadad i höften eftersom jag nu är a. frisk, b. mycket bättre i höften (vågar dock inte skriva "bra" riktigt än, men det känns som att det är PÅ GOD VÄG). men det är så sjukt värdelöst att träna med en sån här helveteshalsbränna, jag vågade inte ens tänka tanken på att bli andfådd eller göra situps, för då hade jag förmodligen dött av frätskador. så nä, jag fick stanna hemma. och jag hatar sånt här, jag brukar ha plåtmage men allt klarar den tydligen inte.
och vad är nytt? min chef hade fått tag på Z-chefen igår, den senare lät meddela att de skulle ha det här mötet med Z "skyndsamt", fast det var väldigt tveksamt om de hann ha det den här veckan. jamen det är väl för fan inte särskilt skyndsamt? och idag var Z-chefen inte på plats och inte "personalansvarig" heller, så det var tydligen inte ett särskilt prioriterat ärende. eller hur man nu ska tolka det här.
PISS är väl ordet, men det är bara att kämpa på, hålla låg profil, inte låta sig provoceras. för provocerar, det gör hon. och bägaren är redan full, fullare, fullast. jag har i alla fall sagt till min chef att jag INTE vill jobba med henne mer, annars var tanken att hon skulle börja på min avdelning nästa vecka eftersom den officiella högsäsongen börjar då, och då är det avtalat att min avdelning, som annars bara består av mig, ska ha en person tre dagar i veckan som avlastning och extra resurs och som ska täcka upp vid semester och annan ledighet. men nä, jag jobbar hellre själv ihjäl mig.
bonus idag: solsken. långpromenad med hundarna efter jobbet, och det var nästan barmark nästan hela vägen utom precis i ett jätteskuggigt skogsparti. det blir nog vår.