fy fan fy fan fy fan. strax innna nio i morse strosade Z in genom dörren, mumlade "godmorgon" och försvann in på sitt rum. innan dess (fick jag veta senare) hade hon varit inne hos produktionspersonalen och berättat att hon varit hemma för att hon haft det så jobbigt att hon varit "nära att hänga sig". till oss sa hon inte flaska ens en gång. och inte vi heller för den delen. sedan gick hon upp i fikarummet och där var det fan i mig som att slå på en strömbrytare, här vilade minsann inga halta löss och gud vad kul det var att vara tillbaks på jobbet och hej och hå.
OCH DET HÄNDER JU INGENTING. eller vi får åtminstone inget veta. hade möte med min chef, som inte heller har fått veta någonting, och jag höll fan i mig på att bryta ihop och börja storlipa. all glädje och energi som funnits på jobbet de senaste veckorna slurpades ut i avloppet som gammalt grådaskigt badvatten. istället: en stor klump i magen, spänningshuvudvärk, trötthet, håglöshet, allmän olustkänsla i hela kroppen. fy fan. jag orkade inte ens gå upp i fikarummet efter mötet med min chef, så nu sitter jag här och äter direkt ur matlådan framför skrivbordet.
innan hörde jag att Z-chefen var inne hos Z och nämnde något om ett möte och jag TROR han sa att hon gärna fick ha med en facklig representant på det mötet. TROR, alltså, här är visserligen lyhört men allt går ju inte att höra. och säga någonting verkar tydligen helt förbjudet. nu ska i alla fall min chef prata med Z-chefen och försöka få fram något slags besked om någonting.