mina föräldrar har varit här, och åkt igen, och ingen är gladare än jag. efter tio minuter i samma rum som min mamma så kryper det i hela kroppen på mig och jag får behärska mig till det yttersta för att inte bli otrevlig mot någon. TACK OCH LOV så var det fotboll på tv igår, och det ville de se och så gick ett par timmar och sedan var det läggdags.
jag vaknade jättetidigt men drog mig för att gå upp. det finns ingenting som kan förstöra mitt morgonhumör mer än att komma ner och mötas av andra människor i mitt eget hem. speciellt när det är mina föräldrar som går och rotar överallt, brer ut sina grejer överallt och aldrig plockar undan efter sig. jag vet inga andra människor som kan få ens hem att se ut som ett bombnedslag på kortare tid än mina föräldrar. andra människor uppför sig ju civiliserat, de hjälper till att plocka undan, torkar upp sitt utspillda kaffe, torkar inte av sina apelsinkletiga händer på sofföverdragen och lägger inte sina begagnade tuggummin överallt, som mina föräldrar gör när de är hemma hos oss. jag och mr S hade redan innan bestämt att vi inte skulle veckostäda förrän de hade åkt, det är liksom inte lönt, man får bara göra om det igen.
och så skulle vi ha kalas för lille A idag. eftersom mina föräldrar prompt ville komma hem innan det blev mörkt så bestämdes det att N och D skulle bjuda på brunch och så skulle vi fika och dela ut presenter, och sedan fick de ha det riktiga kalaset senare på eftermiddagen. okej okej. då kan man ju tycka, att om man vore mina föräldrar och träffade barn, barnbarn och barnbarnsbarn kanske tre gånger per år och beklagade sig över att det var för sällan, att man skulle välja att faktiskt UMGÅS vid de få tillfällena? men nä. det är ju skid-VM (?) eller nåt, så när kaffet var urdrucket så skulle TV:N igång och sedan satt de där och slötittade på charlotte kalla. JAMEN SÅ GÖR MAN VÄL INTE? eller?
nåja. nu har de i alla fall åkt. imorgon är det hundutställning hela dagen. så nu bakar jag bröd, kokar långkok, gör matsäck. försöker hitta frid. försöker inte tänka på a. mina föräldrar. b. Z-frågan, som är långt ifrån löst.