söndagskväll och jag sitter nyduschad med fötterna på bordet och mår bra av att inte ha ångest för jobbveckan som kommer eftersom Z är sjukskriven den här veckan också. nu så här med lite perspektiv på det hela så förstår jag hur SJUKT mycket energi det här har tagit. innan jag skulle prata med företagshälsovården så läste jag igenom lite gamla texter och herregud, det här har ju hållit på i säkert ett och ett halvt år om inte mer; tassandet på tå kring henne för att inte skapa onödiga konflikter i gruppen, tärandet på välbefinnandet, den gränslösa irritationen. det är fascinerande så mycket enklare allting är när sådana saker elimineras.
helgen har varit fin. min spårkurs blev ju inställd på grund av vädret så istället blev hela helgen tom, bara sådär, och jag älskar ju att bara gå hemma och skrota, så det var inte så dumt ändå. har gått långpromenader med hundarna, bakat och planterat fröer. och när vi satt tillsammans och lyssnade på musik och påtade med krukor och fröer så kände jag hur fint det var och även om det skär sig ibland så kändes det ändå överväldigande hur bra vi har det tillsammans, hur vi liksom är ett VI som inte känns jobbigt eller konstruerat eller betungande.
och hur lätt det är att uppskatta sånt där när man slipper gå omkring med ett ton kvävd irritation inombords.