snön smälter och ingen är gladare än jag, trots att det är gråare och dimmigare och man blir blöt om fötterna när man är ute.
helgens barnpassande gick bra och var kul, men himmel vad det tog på krafterna. och när jag kom hem på söndagseftermiddagen hann jag i princip bara blinka och sedan var det dags att gå och lägga sig och så var helgen slut. jag längtar redan efter nästa, och på att januari ska ta slut, och att det ska bli vår.
om ungefär en månad ska vi här på jobbet träffa en personalvetare från företagshälsovården och tanken är väl att vi ska lösa våra konflikter och skapa god stämning igen. JAG VILL INTE. jo, jag vill förstås att det ska vara god stämning, men det ska FAN inte ske på bekostnad av mitt välbefinnande.
under hela hösten höll ju Z och hennes bundsförvant C på med någon slags utfrysningskampanj mot oss andra tre som jobbar i samma lokaler. personligen tyckte jag bara att det var skönt att slippa umgås med idioter, vad som stör mig är att man fan inte UPPFÖR sig så på en arbetsplats. hur som helt, C:s tjänst drogs in, hon slutade innan jul och man behöver förmodligen inte vara albert einstein för att räkna ut att vi andra inte skulle stå med öppna armar och välkomna Z som en i gänget igen bara för att det hade varit jul och nyår. och hon hanterar det...ganska märkligt, tycker jag nog. först hälsar hon inte och pratar inte med någon, men så plötsligt en dag så frågar hon M om han vill följa med ut och äta lunch (det ville han inte). eller som en dag förra veckan när hon kom in i fikarummet och det var fullt vid ena bordet och bara jag och M satt vid det andra, då flyttade Z demonstrativt en stol från det bordet vi satt vid och tryckte in sig vid det andra där det redan var fullt, och man bara: OKEJ. några timmar senare när vi råkade gå förbi varandra ute på gården.
"åh vilket UNDERBART väder det är", kvittrade Z då. "mm", svarade jag helt ointresserat och fortsatte att gå förbi henne, men då följde hon efter och fortsatte att tjata om vad härligt det var att det inte blåste längre och snart är det vår och yadayadayada, som om de här månaderna av ickekommunikation aldrig ens hade existerat. JAMEN HALLÅ.
ja, vi får väl se hur det här ska lösas. det kommer som sagt inte att ske på bekostnad av att hon ska vara en del av mitt privatliv. över min döda kropp.