jag vet inte hur jag ska börja ett inlägg om jag inte får gnälla över jäveljanuari där allting känns kallt och mörkt och tråkigt och som om det redan är gjort tusen gånger; jag har liksom ingen inspiration till någonting utöver att jobba och gå ut med hundarna. tid finns, men ingen större lust, jag vill bara grotta ner mig i soffan och glo på tv kväll efter kväll. när blev jag en sån som bara vill glo på tv, VA? och jag hatar att klä på mig en massa kläder jämt, hatar att skrapa rutor och pulsa i snö vart man än ska. eller kanske inte precis HATAR, men jag känner att det liksom tar över och suger i sig all energi. jag ska passa barnbarnen hela helgen och just nu känns det mest bara jobbigt och inte ett dugg kul. det ÄR ju förvisso jobbigt, det var ju så längesen mina barn var små och jag har blivit ganska bekväm av mig. men det är ju samtidigt så himla roligt och en väldig förmån att få ha dom i närheten och dela deras vardag och inte bli en sådan mormor som bara dyker upp när det är födeledag och jul. så som mina föräldrar har varit mot sina barnbarn och som jag absolut inte vill bli mot mina. och ändå, ÄNDÅ, känner jag mig nästan lite sur, eller kanske mer trött, för att N och D ska åka iväg hela helgen så att JAG inte kan ägna hela min helg åt det jag helst vill göra (gå långpromenader med hundarna, baka bröd samt ligga i soffan och kolla på sons of anarchy, TYP), fastän jag faktiskt tycker att det är roligt att hänga med barnbarnen och att det är jättekul att N och D hittar på saker ihop och inte bara går hemma och trampar i vardagen. när FAN blev det så här liksom skavigt och nästan existentiellt med vinter?
men nu har jag i alla fall beställt lite fröer. då kändes det bättre, ett litet tag i alla fall. visst, jag kan fortfarande gå ut i trädgården och gräva upp potatis och jordärtskockor under snön och klippa av de sista persiljestråna, men det är inte riktigt samma grej som att plocka solmogna tomater och gå och hämta en näve vaxbönor och några salladsblad i grönsakslandet i väntan på den perfekta glödbädden. det känns VÄLDIGT avlägset just nu.