I helgen har vi haft en vuxenkväll. Fattar ni? En Vuxenkväll. Alltså ingen porrafton. Utan bara en trevlig kväll med vuxna människor och inga barn. Det var helt magiskt.
Nu är det ju inte så att jag och Sambon aldrig varit barnfria sen vi fick barn. Vi är nog rätt lyckligt lottade när det gäller att ha människor som kan ställa upp och passa våra barn. Även om det var mycket lättare när vi bara hade Grodan.
Ändå så har vi nog inte haft en enda kväll sen vi fick barn som denna. Vi har varit barnfria för att gå på en fest eller ett bröllop. Vi har varit barnfria då vi haft en utekväll på stan. Eller så har vi skaffat barnvakt för att få en kväll, Sambon och jag. Gå på bio. Ut och äta. Men att skaffa barnvakt för att vara hemma och ha två vänner på besök. Inget speciellt. Bara en middag och lite vin och ost på kvällen. Sånt har vi inte gjort.
Och det var helt jävla fantastiskt.
Precis vad jag behövde.
Men nästan under hela kvällen kom jag på mig själv att då och då lyssna ifall någon utav barnen vaknat. Mitt i vilket samtal som helst kunde jag sluta lyssna och vända huvudet så att jag lyssnade bort mot rummen där barnen sover normalt. Sitter i ryggmärgen. Efter några timmar och lite vin i kroppen lyckades jag helt slappna av.
Våra gäster sov över. Också det är så jäkla lyxigt. Att få sitta och snacka tills man inte orkar mer. Inte hålla på att avsluta i tid för att det är en bit hem också. Alla bara kryper ner och lägger sig och så får man en mysig frukost tillsammans. Sånt är bland det bästa jag vet. Dessutom hade varken de eller vi bråttom någonstans. Så frukosten blev lång och trevlig. Sen klädde vi på oss och gick ut en prommenad på en timme i söndagens vackra väder.
Lyxen stannade inte där. Farmor och farfar som var barnvakt hade sagt att de kunde komma och lämna barnen. Så klockan 14 dök de upp. Vi hängde i soffan och bara myste. Helt galet. Helt underbart.
Nu har jag ju inga barn.. men jag kan förstå lyxen :-)
2013-01-21 14:29:54
Foobar
Hurra!
2013-01-22 05:59:29
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte