the domestic

.jag 2013-01-18 08:23 (6 kommentarer)
sitter på jobbet och är trött och ledsen. pms deluxe, ledde till gräl igår, jag fattar inte att det ska vara så JÄVLA svårt att hitta en nivå på ordning i hemmet som funkar så att båda är nöjda. jag ska verkligen inte påstå att jag är pedant, men lite jävla ordning kan man väl ändå vilja ha, att saker ska ligga på bestämda platser är väl ändå inte för mycket begärt. i teorin, nej. men i praktiken så blir fönsterbrädan i trappan och ena hörnet av matbordet och byrån i hallen till förvaringsytor där saker blir liggandes i halvårsvis för att någon (som inte är jag) inte orkar lägga tillbaks dom där de ska vara. eller så har någon (som inte är jag) varit på loppis och köpt en trave böcker som blir liggandes på skrivbordet i flera månader för att det inte finns plats i hyllan. nä, men då har man väl för mycket böcker och då får man faktiskt göra en rensning, tycker någon (som i det här fallet är jag). jag vet inte om ni har sett det där avsnittet av "solsidan" där alex och anna ska rensa i garaget och han vill spara en massa gamla grejer och hon vill slänga allt? EXAKT så har vi det (fast vi äger inget millennium falcon-skepp som man kan sälja på e-bay och få ihop till en jordenruntresa), minus de komiska inslagen. mr S är en samlare av stora mått, precis allt kan komma till nytta och vara bra att ha och han mår nästan fysiskt dåligt av att slänga saker. medan jag åker hem från soptippen med en känsla av eufori och befrielse. aldrig känner jag mig så nöjd som när jag har rensat och röjt och gjort av med en massa skit.

så ja, vi är olika. och det får man acceptera. men så gäller det att hitta det där sättet att kompromissa på så att båda blir nöjda. och det tycker jag väl inte direkt att vi har lyckats med. vi har diskuterat det hundratals gånger (känns det som i alla fall). och ändå ploppar de här diskussionerna som blir till gräl upp med jämna mellanrum. och om han mår dåligt av att slänga så mår jag precis lika dåligt av att det är rörigt och överbelamrat på alla ytor. så vem är det som ska anpassa sig till vem egentligen?

innan vi flyttade ihop var jag extremt tydlig med att påpeka att jag INTE vill ha det så som det var i hans hus, och han lovade att så skulle det verkligen inte bli, han ville verkligen inte ha det som det var utan han såg sig som ett offer för omständigheterna, att det såg ut som det gjorde i hans hus var för att huset hade gått i släkten i ett antal generationer och det var dödsbo på dödsbo som liksom aldrig blivit tömt, och den sista som hade bott där var hans mamma (som är en ännu värre samlare) och hon hade lämnat kvar det mesta av ett helt livs bra-att-ha-grejer när hon flyttade till lägenhet, men inskärpt att han fick absolut inte lov att slänga någonting för hon skulle ha tillbaks alltihop igen så fort hon köpte ett nytt hus (jätterörig historia som jag inte drar nu).

och där är vi olika. hade det varit jag så hade jag hyrt ett förråd någonstans och kört dit grejerna och så hade saken varit ur världen. jag hade LÄTT tyckt att det var värt ett par tusen om året eller vad det nu kan kosta med ett förråd, för att slippa vada i någon annans grejer dag ut och dag in och irritera mig på det. men han löste det genom att liksom flytta in innanför muren av gamla sunkiga flyttkartonger och inrättade sig där. men enligt egen utsago så trivdes han inte, så att så skulle ju VI absolut inte ha det sen, lovade han. och det har vi såklart inte heller. men det är ständigt den här balansen mellan att spara gamla grejer och att inte göra det.
härförleden gick vår stora snöskyffel sönder. vi köpte en ny, men då fick jag absolut inte slänga den gamla, för den kunde vara bra att ha. när jag frågade exakt VAD man skulle ha en gammal och trasig snöskyffel till så fick jag ett sånt där vagt svar som jag hatar, "om man ska flytta något någon gång kanske". jamen VAD ska man flytta med hjälp av en gammal trasig snöskyffel? ja, det vet man ju aldrig, men om man har en så finns det åtminstone möjlighet. och ja, det funkar ju kanske att ha det där tänket om man har en gård med tusen uthus och lador som man kan proppa med allsköns saker som någon gång eventuellt skulle kunna komma till nytta. men nu BOR vi inte så. vi har 115 kvadratmeter boyta, vilket jag tycker är ganska mycket på två personer, plus en källare på 60 kvadratmeter och ett uthus på kanske 25. och ändå så tycker jag hela tiden att allting är fullproppat och överbelamrat. och mr S tycker att han håller minsann på och röjer HELA TIDEN. fast det tycker inte jag, för om man röjer HELA TIDEN så blir man fan i mig klar någon gång. och igår råkade jag titta i en kasse med papper som stod i arbetsrummet, och i den låg bland annat några mäklarpapper om en avstyckad gård som HANS MAMMA, alltså inte ens vi själva, funderat på att åka och titta på för flera år sen. och då gav hon honom lite papper för att hon ville veta vad han tyckte. sen blev det aldrig ens av att hon åkte och tittade, och då kan man ju undra varför VI har kvar dom där jävla pappren ända fram tills nu? är det att röja HELA TIDEN? det tycker inte jag.

och så bråkar vi om detta och han tycker att jag är ju aldrig nöjd med NÅGONTING han gör, och jag känner bara en sån övermäktig trötthet. för jag anstränger mig faktiskt ganska mycket för att komma med positiv feedback, mycket oftare än vad han gör kan jag ju tillägga. jag biter ihop om tröttheten och om ledsenheten, för som vanligt när han är arg så är det fullt legitimt för honom att vräka ur sig vad som helst i vredesmod. nu är jag till exempel exakt likadan som vår elaka grannkärring som klagar på allt. och minst hälften av veckans dagar kommer jag tydligen hem och är sur också. där har man för att man anstränger sig liksom.

men jag biter ihop som sagt och försöker vara konstruktiv. jag frågar honom vad han har för mål med "det här", och efter ett tag kommer han fram till att målet faktiskt är att rensa ut en del gamla grejer och få bättre ordning på saker och ting. jag frågar om han har någon plan för hur han ska ta sig till målet, och då får jag såna här diffusa svar som går ut på att han "ska ta tag i det". MEN DET HÄNDER JU ALDRIG. jag biter ihop om den kommentaren och säger istället att det kan vara bra att göra upp en plan för hur lång tid det kan vara rimligt att det ska ta för att man ska nå sitt mål, men då är jag bara en jävla ordningsfascist som inte bryr mig om någonting annat än att få som jag vill. och så slutar det med att jag tappar humöret and here we go again.

jag ska väl säga att allt är verkligen inte dåligt i vårt förhållande, men det här är något av en akilleshäl.
jag får verkligen betona att allt verkligen inte är dåligt i vårt förhållande, för just nu känns det fan inte som något att hänga i julgranen precis.

nu: torka tårar, gå på möte. LE.

AnnA

Uh, känner med dig. Jag mår också dåligt om det ligger saker precis överallt. Min mamma var sån och jag hatar det. Jag har en snäll sambo som ställer upp ganska bra på min "må bra" nivå där hemma. Här gäller det mest städning och inte saker. Dock finns ett antal kartonger ouppackade i källaren, sen flytten. Jag vill bara ner och kasta, köra till tippen, röja väck skiten. Men, jag får också behärska mig. Kram

2013-01-18 08:46:40

Agnes

Uh vad det är jobbigt att gräla. :-( Jag har nästan samma typ av sambo som du har och det jag gör (som inte är så snällt) är att jag tar saker som han dräller och så lägger jag dem i hans sida av sängen. Det har även hänt att att papper som legat i högar hamnat på hans dator för att han måste ta hand om dem. Sen kan jag vara så rå att när jag sagt till hundra gånger och inte får någon reaktion så sorterar jag ut och gör mig av med det som inte används. Även om det inte är mina grejer och även om jag sagt 5 gånger på en vecka att jag kommer röja och slänga det som inte är tillvarataget. Det behöver inte vara stora saker utan papper och impulsköp som sen bara hamnat på hög. Jag tänker som så att har jag varnat och sagt att detta kommer ske och det ändå inte händer något så har jag rätt att göra mig av med grejer. Det sker dock inte när han är hemma för då går det inte. Jag har än inte skänkt bort något som han saknat och om det beror på att jag valt rätt saker som han inte ens vet om att han har, eller att jag är försiktigt i mitt rensande vet jag inte. Ibland får jag ohyggliga skuldkänslor som gör så här men utan rensning kan vi inte leva ihop. Han är samlare och sparare, jag är rensare.

2013-01-18 12:24:58

sodanismo

jag känner igen så mycket och orkar inte formulera något så <3

2013-01-18 12:54:26

crackgirl

Ugh. Jag är helt och hållet på din sida. Hatar att ha en massa krafs liggande överallt.

2013-01-18 13:56:13

Anni

Får knottror bara av att läsa om eländet! Är oxå en sån där rensa och slänga-typ. Skulle bli GALEN!

2013-01-18 19:04:37

Mea

Bita ihop och torka tårar - fan vad det suger. <3

2013-01-18 23:02:41


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.