Jag natt-ältar

Jag har börjat älta om nätterna.
Detta var något jag sysslade mycket med förr om åren. Det har varit borta i några års tid och jag måste ärligt säga att det har varit underbart.

Vad ältar jag då?
Allt är negativa saker. Oförrätter. Eller situationer där jag vill få sista ordet. Ofta är det verkliga händelser, men när de tråkar ut mig så har jag även några fantasi-ält. Det låter sjukt, I know.
I dessa ält har jag långa omständiga utlägg där jag sätter personen, eller situationen på plats. Där jag verkligen får allt sagt. När det var som värst kunde jag hålla på hela nätter. För har man otur så eldar man upp sig och kommer igång, istället för att det är en sysselsättning som får en att ligga still och tillslut somna.

När jag var yngre kunde älten vara en fantasi där några skithuvuden från skolan dök upp. Men i fantasin var jag i mitt esse. Vi kunde vara på en tropisk semesterö och jag fick visa att jag var bäst i nästan allt. Det fanns lite olika versioner av fantasin, men det viktiga var att jag fick gå ut med flaggan i topp.
I mitt vuxna liv har ätlen hadlat mer om verkliga händelser. Antingen händelser där jag inte sa vad jag verkligen tyckte för det var inte värt det. Eller händelser där jag inte fick det jag ville få sagt. Orsaken till detta kan vara många.

Jag vet inte vad det är som har satt igång ältet. Kanske det som hände i julas mellan min lillasyster och mina föräldrar. Eller så började det tidigare än så. Jag har haft lite sömnproblem på senaste tiden och det är gärna då älten kommer fram.
I natt handlade det om min vän. Min vän som alltid lyckas göra sig och sitt liv olyckligt. För hon fastnar i människor som stör henne och inte passar. Såna finns det ju överallt. Men hon fastnar vid dem och bara ältar allt de gör och hur de påverkar henne. Det kan man väl också göra. Men inte till den nivå som hon gör. Det är min åsikt. Det är som att hon inte vet vad hon ska göra om det inte finns människor att gnälla över.

Och jag ligger där på natten och inser, det är ju det jag ligger och gör. Skapar något att gnälla över. Eller i alla fall skapar något negativt som bara tar energi och inte ger ett jävla dugg. Och det är jag som skapar det. Visst, situationerna finns där, men det är ju inte en lösning jag jobbar på. Lösningar blir sällan till mitt i natten. Då går gärna tankarna runt runt och lösningen finns där först på morgonen. Men det är ju inte det jag gör. Det finns aldrig en lösning på morgonen. För jag är inte ute efter den. Jag vill bara få sista ordet sagt. Eller få säga ett sanningens ord.

Så jag slutade tänka på min vän och började tänka på mig istället. Insåg att jag inte ens vet när dessa ält kom tillbaka. Men att de bidrar stort till mina sömnproblem. Jag måste släppa dem. De ska inte få bo i mig. Jag behöver dem inte. Jag behöver inte få sista ordet sagt. Jag har fullt upp med mitt liv. Och om jag någon gång ska lägga mig i någon annans liv så ska jag göra det i verkligheten. Inte i fantasin om natten.
Efter det somnade jag och fick en riktigt bra natts sömn.

Note to myself: No more ältande.