efter moget övervägande tackade jag nej till avskedslunchen. precis när jag hade skickat iväg svaret till K:s chef så kom K. hon har inte varit här på hela veckan, men igår dök hon alltså upp. vi har ju vad jag vet inget otalt med varandra och tvärtom upplevde jag henne som väldigt angelägen och nästan lite inställsam tidigare, men nu har hon inte sagt något mer än hej och hej då sedan...efter semestrarna någon gång? äh, jag minns inte. men det är lite "nu är jag bästis med Z och därför kan jag inte prata med dig"-känsla över det hela, lite högstadium sådär.
ja, i alla fall så stannade hon till i korridoren precis utanför mitt rum, och frågade M, som sitter ett par dörrar bort, vad det var för grejer som låg där. alltså inte irriterat utan nyfiket, "vem ska jobba med detta", och M svarade "det är ".jag" som ska göra[jobbgrej]", och K svarade "jaså..." i så spelat ointresserad ton att det nästan blev komiskt, och sedan seglade hon iväg utan ett ord. så det där med att skippa den där avskedslunchen kändes ju som ett ganska rätt beslut.
och sedan kom min fd puckochef och tyckte att jag skulle låta hennes dotter prao:a hos mig. och sedan kröp det fram att hon, dottern, egentligen inte alls var intresserad, men att fd puckochefen tyckte att dottern bara hade valt ställen med utgångspunkt från att det skulle vara roligt, och det tänkte fd puckochefen sätta stopp för. här kändes det som att det fanns en rejäl konflikt mellan mor och dotter, och den var jag inte det minsta sugen på att vara delaktig i, tack så mycket.
idag är det fredag, det är julfest efter jobbet och jag är helt opepp. dessutom ska julfesten vara i en annan stad, så man kan inte ens åka hem när man vill. jag skulle aldrig ha anmält mig, men så sa S att hon ville att jag skulle följa med, och S är ganska ny på jobbet, så då tänkte jag att okej då, för S' skull. fast egentligen vill jag mest åka hem och dra täcket över huvudet och sova tills det blir vår. men det går ju inte, så det är väl bara att bita ihop lite till då.