Snälla, ta bara slut.

Idag tänker jag på Poxan. Grattis vännen.

Jag har gått och tänkt hela veckan att jag ska verkligen ta mig tid att ringa Poxan på hennes födelsedag. Jag skickade Grodan till dagis. Tusse äter sin Kåvepenin utan större problem även om hon inte gillar det. Febern går lite upp och lite ner, men är för det mesta inte så hög.

Medan Tusse sover får jag en välbehövd dusch. Även om jag är nyklippt i håret så har det verkligen sett ut som skit. Nu tog jag mig tid och blåste det torrt. Formade till det lite. Använde deo, det är inte varje dag jag kommer ihåg sånt. Färgade ögonbrynen och gjorde vad jag kunde för att få bort liket som stirrat tillbaka på mig i spegeln ett tag nu. Jag bakade några pepparkakor.

Det hann inte bli så många innan Tusse vaknade. Lite gröt och medicin stod på schemat. Trodde jag ja. Efter en skål gröt spydde hon som en fontän.
Jag kan inte med ord beskriva hur kall jag blev. Var vi inte klara? Var hennes diarré inte magsjukan? Eller börjar vi på vända två nu?
Jag torkade upp, torkade rent.

Resten av dagens planer försvann. Samtalet till Poxan. Pepparkaksbaket. Tvätten jag hade tänkt att sätta på.
Det kom inget mer. I alla fall inte så här långt. Bara den enda stora. Men jag räknade tiden mellan kräkning och när jag gav henne medicin. Jag räknade tiden från medicinen till det borde vara safe att säga att den fått verka. Var nervös när jag stoppade henne i bilen för att hämta Grodan. Var försiktig med maten hela kvällen. Kände mig olustig och nervös när hon fick nattvällning.

Men inget mer kom.
Nu ger jag Poxan kväll. Det blev inget samtal idag. Du får det en annan dag vännen. Hoppas du har en riktigt bra dag.

Själv vill jag bara gråta. Jag vet att vi inte är allvarligt sjuka. Vi är bara mycket nu. Men när det blir så här mycket på en gång så blir man så nojig.
Bokade julbord till helgen. Men huvudet bara skrattar "Haha, säger huvudet. Tror du att ni ska få gå på julbord. Det kan ju du drömma om. Ska ni vara ute bland folk. Smitta alla andra med kolera och allt annat skit ni har?"

Äh. Jag vet. Lite väl dramatisk. Jag har inte varit så hela dagen. Bara lite då och då. Ber om ursäkt. Nu ska jag ta tag i mig själv och bli klar med det där jälva CV't som min chef vill ha klart till den 14e. I 15 år har jag jobbat på företaget. Nu ska jag skriva ner i alla fall de bästa bitarna i ett CV. Men inte kommer jag ihåg vad projekten hette. Eller när de var. När jag bara skrev ner det jag fick ut ur huvudet rakt av såg det förfärligt futtigt ut. Jag vet ju att jag har gjort mer än så. Mycket mer.

Jag har ju en chef som aldrig jobbat med mig. Som inte vet något om mig. Och jag jobbar inte nu så att hon kan få en uppfattning om mig. Så jag vill göra mitt bästa med CV't. Kanske gör det ingen större skillnad. Men det är det enda jag har att visa min chef att jag är en seriös person. Känns ju lite slappt att inte ha gjort det enda man blev ombedd att göra under sin mammaledighet.

Ha en trevlig kväll allihop. Så ses vi kanske imorgon.
Hej.