Jävla skitvecka!

Jazzie 2012-12-09 20:27 (5 kommentarer)
Och skiten bara fortsätter! Jag blir galen.
Igår hade vi en frisk dag. Ingen kräktes. Ingen bajsade diarré. Jag och Grodan var ute med pulkan på en skogsprommenad.
- Vilken fin skog, sa Grodan. Vilken fanastisk skog.
Det kändes underbart att få frisk luft och sol i sig. Grodan och jag sprang runt i snön och hade roligt. Gjorde snöänglar och skottade.
- Du är jobbartjej och jag är jobbarkille, sa Grodan.
Han med en liten sopborste och jag med snöskyffel.
Sambon kom ut och undrade vad vi gjorde.
- Vi jobbar, svarade vi båda två allvarligt.

På kvällen skulle Sambon på julmiddag.
- Är du säker att du klarar dig då, undrade han och la huvudet på sne.
- Men gud, klart att jag gör. Åk! Ha roligt ikväll.
Sambon åkte.
Allt hade varit så bra hela dagen. Kvällen kunde inte bli dålig. Trodde jag.

Först försökte jag natta en jättetrött Tusse innan jag tog Grodan. Men Tusse ville inte sova. Hon ville inte ligga på rygg och bara ålade runt. Efter en stund började Grodan ogilla att hänga ute i vardagsrummet själv. Så det var bara att ge upp. Vi var uppe en stund till. Tittade på Robin Hood för femtielfte gången den här sjukveckan.
Så slog klockan 20.00 och jag tog båda barnen upp för att nattas. Tusse somnade efter lite stök, stång och bök. Grodan låg tyst i mörkret men somnade inte riktigt.

Så plötsligt tjöt Tusse till. Grinade och tjöt så vi alla blev klarvakna. Inget jag gjorde tröstade. Magont. Den förbannade maginfluensan. Sambon har varit öm i magen i flera dagar efter. Så nu var det väl Tusses tur.
Efter att försökt lugna ner henne gav jag upp. Det var bara att plocka upp båda ungarna och gå ner till soffan igen. Klockan var då 21.
Tusse lugnade sig ganska fort när vi satt i soffan och lekte lite. Men hon var så trött, så trött. Några fisar och jag tänkte att det var kanske vad hon behövde.

Vi gick upp igen och gjorde ett nytt försök. Den här gången somnade Tusse först igen. Grodan dröjde lite, men tillslut slockande han också. 21.58 kom jag ner till vardagsrummet igen. Nu kunde jag få lite kväll. Trodde jag. 10 minuter senare tjöt Tusse igen. Jag rusade upp och hämtade ner henne. Hon pruttade ganska stora pruttar, ändå verkade inte magontet riktigt lätta. Lite mer välling fick henne tillslut att segla iväg i sömn som höll i sig en bit in på natten.

Sambon kom hem vid 2-tiden. Då hade jag gått och lagt mig, men inte somna. Tusse gnydde då och då i sömnet och rörde sig oroligt. Fes ibland och blev lugn en stund.
06.30 vaknade Tusse nu i morse. Grodan och Sambon sov utan att störas. Gjorde i ordning välling som hon åt utan att knorra. Jag var orolig att hon inte var igenom maginfluensan så jag vågade inte sitta vart som helst och mata henne. Så det fick bli i soffan på övervåningen. Men hon fick behålla vällingen så fint. Var trött och gnällig. Så efter en timme fick jag henne att somna igen.

Efter en stund vaknade Grodan och kom ner. Gjorde välling till honom och vi låg och tittade lite på Bollibompa. När vi låg där vaknade Tusse. När jag plockade upp henne såg jag att något runnit ut ur örat på henne.
Helvete. Det var kanske aldrig magen utan örat. Vi som hade skojat dagen innan att hon börjat leka med sina öron. Hon drog i dem men var på strålande humör, så att hon skulle haft ont fanns inte som tanke ens.

Gick upp och visade Sambon. Han höll med om att det såg ut som det runnit ut ur örat och inte en kräk som runnit in i örat. Ringde Närakuten och bokade tid. Fick en tid straxt innan 1-tiden på dagen. Tusse var på ett strålande humör. Febern hon hade haft under natten hade försvunnit med Ipren.
På Närakuten visade det sig att hon hade vätska i örat och förmodligen har trumhinnan brustit, men det gick inte riktigt att se.

Nu på kvällen har Tusse varit gnällig och haft ganska hög feber. Vi har fem dagar med Kåvepenin framför oss. Har jag sagt att jag hatar Kåvepenin? Jag hatar Kåvepenin. Jag hatar att behöva ge mina barn det. Men jag har inte kommit till den punkt där jag ljuger för doktorn för att få Amimox. Kanske gör jag det fram över. Kanske inte. Vem vet?

Den här jävla skitvecka vill bara inte ta slut. Imorgon går Grodan till dagis. Men bara den här veckan. När vi är klara med Lucia så plockar jag hem honom. Vi måste få en paus. Grodan framför allt. Så vi kommer ta ett långt jävla jullov. Bort från pesthärden. Se om det gör att vi får hålla oss friska en stund den här vintern.

Jävla skitvecka!

Bonita!

jag hoppas verkligen ni får vara friska sen. Det här är ju galet.

2012-12-09 21:04:09

Moot?

Fy fan jag lider med er. Rent ut sagt!!! Kram

2012-12-09 21:15:08

Bella

Det är så jobbigt när sjukdomarna aldrig tar slut! Vi är smått uppgivna här, eftersom det är max ett par dagar i sträck på dagis innan det är dags igen...

Och Kåvepenin är inte kul. Fast jag tycker det är bra att du inte ljuger för doktorn! Skulle alla göra det (jag vet att det finns de som gör det), så är ju alternativet i det långa loppet antibiotikaresistens och att de inte kan skriva ut något alls så småningom.

2012-12-09 21:23:53

Poxie

Åh stackars familjen och stackars stackars Tuss.

2012-12-09 21:32:30

Mea

<3

2012-12-09 22:41:38


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte