Jävla skitdag

Jazzie 2012-12-03 22:16 (9 kommentarer)

Vilken jäkla kaosdag.
Det började bra med en vanlig morgon där vi myser runt, Grodan, Tusse och jag. Godan skulle till dagis, Tusse till farmor och farfar och jag till frisören. Det var väl där det började.

-13 grader ute och måndagar är barnen ute på dagis på morgonen oavsett väder. Så vi föräldrar har blivit ombedda att klä dem passande. Alltså var det långkalsonger, mjukisbyxor, strumpor, raggsockor, tröja, övertröja, overall, halskrage, mössa, vantar och vinterskor. Det tog en mindre evighet att klä på honom alltihop. Tusse behövde också kläs lite extra eftersom hon följer med in på dagis.

Vi kom till dagis 9.20. Ungarna går ut 8 på morgonen, så när vi kom hade de sedan länge börjat frysa och gått in igen. Så det var bara att börja plocka av Grodan alla lager av kläder. Så när jag väl kom ifrån dagis var jag så himla sen. Ringde farmor och farfar och fick dem att möta mig vid uppfarten. Slängde över en sovande Tusse och körde iväg. Kom en kvart sent till frisören. Fick en trevlig stund där och frisyren blev riktigt lyckad. Men klockan tickade och när jag var klar var jag återigen sen.

Styrde bilen hemåt, ringde farmor och farfar och fick dem att klä Tusse så hon var klar när jag kom. Stoppa henne i bilen, farmor hängde med och sen körde vi till BVC för vägning och mätning. Tusse är 75cm lång och väger 9,5kg.
Hem till farmor och farfar för en liten eftermiddagsfika. Jag fick även tid för lite lunch. Men sen var tiden slut. Klä Tusse igen och hämta Grodan från dagis. Alla var på väg ut och leka. Jag råkade hjälpa en unge som inte kunde knäppa jackan. Och vips stod det 7 ungar runt mig och ville ha hjälp. Det var mycket mer spännande att få hjälp av Grodans mamma än en av fröknarna.

Men så kom vi iväg hemåt. I bilen hem tog jag fram telefonen för att ringa Sambon. Såg att han hade messat mig 45 minuter tidigare och sagt att han var på väg hem. Magsjuk. Fint. Härligt. Roligt. Vi kom hem samtidigt. Han såg inte schysst ut. Han fick bädda ner sig. Grodan fick titta på Robin Hood. Tusse fick pyssla runt med sitt medan jag började med maten. Lasagne. Trodde verkligen att det skulle bli en hit hos Grodan. Hahaha! Han sket fullständigt i middag idag. Passade honom inte alls. Han ville kolla på Robin Hood. Igen. Han ville leka. Det gick inte att förhandla alls. Inte lirka. Inte lura. Nej. Nej. Nej. Icke. Ingen mat.

Jag bestämde inte, fick jag minsann veta. Så jag ruttnade. Grodan fick gå in på sitt rum medan jag matade Tusse, som dissade min spagetti och köttfärssås. När det tillslut blev min tur att äta var maten fisljummen. Sambon låg och sov.
Grodan var lycklig i sitt rum. Där är alla hans leksaker. Så han fick precis vad han ville. Att leka istället för att äta mat. Men jag hade ingenstans att göra av honom när jag var tvungen att ta hand om Tusse också. Så när vi var klara med denna lysande middag gick jag och hämtade Grodan.

Dags att gå och lägga sig. Äter man inte middag så får man inte stanna uppe och leka. Först blev det lite lätt grin. Men inte så farligt. Att få pyjamas och borsta tänderna är ändå inte det värsta bland värsta. Det var när han insåg att han skulle behöva ligga i sängen själv som helvetet bröt ut. Jag och Tusse var utanför sovrummet och lekte. I nästan 2 timmar höll vi på. Först prövade han att vara bara ledsen. Sen prövade han att bli arg. Sen bedjande att han ville ha mig där. Sen bedjande att han ville vara hos mig. Sen ville han ha pappa. Sen ville han vara hos pappa. Sen ville han äta mat. Men det var ju försent. Nu hade klockan passerat riktig läggdags.

Så blev det dags för Tusse att nattas och få välling. Grodan fick ny kraft i gråten. Väääälling. Men han fick ingen. Tillslut satt jag på sängen hans, gav Tusse välling och han låg på kudden och började ge vika. Tusse somnade först. Och kort därefter Grodan.
Sambon låg nere i soffan med en hink framför sig.

Nu är det snart dags att gå och lägga sig. Sambon får sängen på undervåningen. Jag kommer få vår säng för mig själv en liten stund. Innan Grodan kommer över. Innan Tusse vaknar till och börjar gny och lyfts över till min säng.
Nej. Nu hinner jag inte skriva mer. Jag måste bädda bort Tusses kräkiga lakan så Sambon får egna lakan att kräka ner.

Hej så länge.
Imorgon är en ny dag.

Tintomara3

Det är så klart tråkigt när det blir så där. Men ändå - jag blir glad när jag läser om att du orkar vara bestämd. Barn mår bra av att veta var de har föräldrarna. Det är otryggt att märka att man kan köra med de vuxna! Och jag undrar så hur de föräldrar tänker smo inte försöker uppfostr sina barn det minsta lilla. Vill de inte ha trevliga, lättskötta barn? Vill de inte ha barn som uppskattas av sin omgivning? Tror de att de plötsligt ska kunna bestämma sen, när ungarna vill röka och supa och vara ute hela nätterna?
Det är jobbigt ibland, det är det, men tänk så värt det! Du kommer att fixa det fint!

2012-12-04 00:50:00

Tycker det var ett fasansfullt straff för någon som är så liten. Särskilt när han inte var elak på något sätt. Lägga sig ensam? Hur kan man låta någon som är så liten vara ledsen och upprörd i två timmar? Hur är det rimligt? Fy fan, vad jag hatar auktoritär uppfostran. (Och ja, jag har välartade och trevliga barn.)

2012-12-04 09:17:04

AnnA

X, Hur kan det vara ett fasansfullt straff att få gå och lägga sig i sin egen säng? Alla har vi olika barn och olika sätt att uppfostra. I mitt tycke var detta en ganska rimlig konsekvens av uppförandet.

2012-12-04 11:14:49

Tycker du visar prov på väl begränsad inlevelseförmåga i det här fallet. Konsekvenser är en sak, att tvingas vara ledsen i timmar och inte få mammas trygghet när man ska lägga sig är en orimlig konsekvens, enligt min mening. Det är ett väldigt litet barn det handlar om, som faktiskt inte förstår begreppet konsekvenser än. Varför ska det då straffas så hårt? Vad är poängen med det?

2012-12-04 11:26:38

Jazzie

Roligt X att du har välartade och trevliga barn. Det har jag med.

2012-12-04 22:06:19

kicko

Fy, kräksjuka är vidrigt! Både att ha, ta hand om och gå och vänta på! Apropå gränser, konsekvenser och straff är det alltid vanskligt att bedöma och döma hur andra gör. Kanhända har man ett barn som sätter i rutin att matvägra för att senare få nåt godare. Eller så serverar man samma mat upp nån timme senaste när ynglet är hungrigt. Kanske har man ett barn som kräver konsekvens och tydliga gränser och inte klarar av några justeringar i sovrutiner utan att bli helt upp&nervänd. Eller så har man en unge som är nöjd med att göra som man säger åt den, hur man än gör den kvällen. Man kan tycka att alla ska äta samma mat, samtidigt. Eller man kan lägga in en kvällsfika som buffert för de som inte åt så bra. Hur man än gör räknar jag med att folk gör vad som passar dem bäst. Och barn anpassar sig, och finner trygghet i de rutiner som finns, vilka de än är. Att känna att JAG aldrig skulle göra si eller så med mina barn är en helt annan sak än att den som gör så gör fel.

2012-12-04 22:54:42

Jazzie

Håller med dig Kicko. Nu ska det väl kanske tilläggas att Grodan inte direkt grinade för att han var rädd och tyckte det var läskigt att ligga där ensam. Jag var utanför hela tiden, dörren stod öppen och han och jag pratade rätt mycket under tiden. Jag svarade alltid när han sa något. Han grinade för att det gick upp för honom att han inte skulle få som han ville. Så han prövade att vilja lite olika saker.

Sen får folk gärna tycka att jag gjorde fel. Eller, hellre känna att de aldrig skulle göra så mot sina barn. För jag tycker som du... det är svårt att utifrån bedöma rätt och fel.
Jag anser att jag gjorde rätt och att mitt barn inte på något sätt for illa. Hade jag kunnat lagt Tusse någonstans hade jag kanske gjort något annorlunda. Kanske inte. Det vet jag inte helt säkert.
Att sen inte alla tycker som jag är helt ok. Även att uttrycka det här.

2012-12-04 23:16:35

Bella

Jag dömer inte någon annan när det gäller sådant här. Hur man reagerar i olika situationer är olika och ibland har man inte ork och tid att vara så pedagogisk och man reagerar inte på samma sätt alla gånger heller. Däremot håller jag inte med om att man vill ha "lättskötta" barn. Det är ett uttryck jag skulle tycka fungerade bättre på krukväxter.

2012-12-05 08:03:57

kicko

Håller med @Bella där - jag vill ha barn som tänker själva och respekterar både sina egna och andras gränser, inte väldresserade ja-sägare. Men det är fan så mkt svårare att lära folk att känna efter och känna med, än att bara göra som de är tillsagda ...

2012-12-05 13:36:49

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte