the sound of my heart

och så blev det vinter. tio minus och en decimeter snö från en dag till en annan och jag är redan trött på det. och trött på att man liksom inte "får" tycka illa om snö för då kommer folk och läxar upp en och säger MEN DET BLIR JU LJUUUUST OCH DET BEHÖVER MAN FAKTISKT SÅ HÄR ÅRS. och så är det "mysigt" och "stämningsfullt" och "hör till" och yadayadayada. jamen kul för er då, men jag kan inte uppbåda någon direkt entusiasm. jag har redan lite ångest över att jag ska på en SKITTRÅKIG utbildning nästa måndag och måste åka upp redan på söndagen, vilket gör att helgen blir något stympad. jag försöker fokusera på lyxen att bo på hotell, äta hotellfrukost, men det går ganska dåligt, jag vill helst att det ska vara tisdag nästa vecka redan så att det är överstökat. HATAR att resa på vintern, med förseningar och stå ute och vänta på tåg och bussar som kört fast i snön och som aldrig kommer.

usch vad negativt det här blev. men ALLT känns jobbigt just nu, och höften mest. det är så pisstråkigt när varje steg man tar gör ont, när det blir bättre men aldrig bra. eller det kommer det väl förhoppningsvis att bli NÅGON gång, men det tar sån tid och jag har dåligt tålamod. och det sätter sig på humöret. jag tror att jag i vanliga fall tränar bort mycket ångest och irritation, och nu har det liksom ingenstans att ta vägen utan kryper omkring under skinnet och gör att allt känns lite jobbigare och tråkigare än vanligt. men ja, det är väl bara att bita ihop och komma igen.