helgbesvikelser

Vi har haft många fullspäckade helger (besök här eller åka iväg och hälsa på) och jag ser alltid fram emot de heltomma helger vi har däremellan. Tyvärr blir de alltid besvikelser med dåligt humör, tjafs, trötthet och gnäll. Jag har höga förväntningar på dels allt vi ska hinna fixa (städ/tvätt som inte hunnits under veckan, få ordning i lägenheten nån gång, laga god helgmat, planera kommande helger, planera julgrejer) och dels alla trevliga och mysiga saker vi ska hinna göra (morgonmys, ta sköna promenader, fika, gå på babysim, äta gott, se på film, prata!). Jag har liksom inte lärt mig än att allt tar cirka 5 gånger så lång tid och att det inte är realistiskt att vi ska hinna med allt jag hoppas på. Dessutom passar vi på att försöka sova ut båda två våra lediga helger = en passar barn medan den andra sover under förmiddagen = dagarna blir korta.

Har vi tur somnar lilla A före klockan åtta. Och det där trevliga pratandet jag tänkt vi ska ägna oss åt då är som bortblåst. Vi sitter i varsitt hörn av soffan med varsin smartphone i handen. Trötta. Sen är det dags att gå och lägga sig. Och jag irriterar mig fortfarande över att tvätten inte är vikt och att de där tavlorna inte är uppsatta. Vi kanske tjafsar om någon småsak, försöker få allt att bli bra igen genom att köpa och äta godis och förenas i att prata om hur fantastiskt vårt barn är och vad hon kan mycket. Och så är det vardag igen och ännu en helg har försvunnit ur våra liv. Och jag är besviken, den här helgen också. Livet, är det såhär det är?