måndag morgon och ute är det mörkt och inne sitter jag med mensvärk och huvudvärk och sörjer helgen som försvann i någon jobbig pms-dimma. fattar det inte, vissa månader känner jag mig bara allmänt nedstämd och/eller lättirriterad, andra gånger, som den här, så är humöret rätt okej men kroppen slår nästan knut på sig själv istället, med dagar av spänningshuvudvärk och molande leder, nätter av sömnlöshet och det kryper i hela kroppen och vissa ljud och beröringar blir snudd på outhärdliga. och sedan: poff, borta, allt är som vanligt igen. ja, bortsett från mensvärk och huvudvärk då, men det är ju mer hanterbart.
men bortsett från ovanstående var helgen okej. inget på agendan mer än långpromenader, god mat och slöande i soffan framför kaminen. längtar redan efter mer helg och framför allt julledigheten.
Z chockade oss alla genom att vara på jobbet redan ett par minuter i åtta i morse. det senaste halvåret har hon snarare brukat släntra in någon gång mellan halv nio och nio och i princip inlett arbetsdagen med att gå och sätta sig i fikarummet. flera av varandra oberoende personer har på senare tid kommenterat att de tycker att hon kommer senare och går tidigare än vad dom gör i princip varenda dag. sånt är ju verkligen inte okej, och vi misstänker att hon kanske har fått någon form av tillsägelse eftersom hon dök upp så "tidigt" idag och dessutom satte igång att jobba som ett jehu.
det är inte så att jag tycker det är KUL med dålig stämning på jobbet. men jag känner mig lite skadeglad när jag hör Z gå genom korridoren och säga godmorgon med sin gladaste och trevligaste röst och bara få ytterst avmätta, eller till och med inga, svar. som man bäddar får man ligga, liksom, har man ägnat flera månader åt att frysa ut andra människor så kan man gott få äta lite skit tillbaks. jag misstänker att Z känner att marken börjar brännas under hennes fötter eftersom K troligtvis kommer att få sluta på grund av en omorganisation. och när ens vapendragaer försvinner så är det inte så himla smart att ha gjort sig ovän med i princip alla andra, som Z har gjort. det ska bli väldigt spännande att följa den här för all del rätt trista utvecklingen. vi får väl se hur det går. jag har hört att hon söker andra jobb, tyvärr är det ju inte så att arbetstillfällena står som spön i backen för närvarande. hypotummar för ett jobb inte bara för mr S utan även för Z?