Varsel
Jazzie 2012-11-07 15:21 (1 kommentar)
Så var det varslat. Inte första gången det sker. Men det är lite annorlunda nu mot sist. Senast var jag singel, bodde i hyresrätt i förorten utan lån. Jag hade lätt kunnat flytta ut, ställt grejerna hos mamma och pappa och dragit iväg någonstans i världen och gjort något annat ett tag.
Vi levde genom många varsel där i några år. Och jag förlorade många kollegor i min direkta närhet. Flera gånger var jag beredd att det skulle vara min tur. Men aldrig var jag orolig eller rädd.
Det är jag inte nu heller. Blir det jag som får gå så får jag omvandla det till en möjlighet. En chans att göra saker jag inte vågar om jag inte tvingas.
Det kommer dröja länge innan vi vet om jag har ett jobb eller inte. Det stora problemet jag har nu är att jag inte är på jobbet. Gillar inte riktigt att jag ska sitta hemma under perioden då allt ska stötas och blötas. Inte för att det blir så mycket information som strömmar i korridorerna. Men man är i alla fall där. Nu sitter jag hemma och ger blanka fan i jobbet samtidigt som en massa saker händer.
Fast det är klart. Om några dagar har nog den känslan gått över.
Så där. Nu orkar jag inte orera om detta något mer. Till våren vet vi om jag har ett jobb eller inte.
Vi levde genom många varsel där i några år. Och jag förlorade många kollegor i min direkta närhet. Flera gånger var jag beredd att det skulle vara min tur. Men aldrig var jag orolig eller rädd.
Det är jag inte nu heller. Blir det jag som får gå så får jag omvandla det till en möjlighet. En chans att göra saker jag inte vågar om jag inte tvingas.
Det kommer dröja länge innan vi vet om jag har ett jobb eller inte. Det stora problemet jag har nu är att jag inte är på jobbet. Gillar inte riktigt att jag ska sitta hemma under perioden då allt ska stötas och blötas. Inte för att det blir så mycket information som strömmar i korridorerna. Men man är i alla fall där. Nu sitter jag hemma och ger blanka fan i jobbet samtidigt som en massa saker händer.
Fast det är klart. Om några dagar har nog den känslan gått över.
Så där. Nu orkar jag inte orera om detta något mer. Till våren vet vi om jag har ett jobb eller inte.
Bella
Det behöver inte vara dumt att vara borta, såhär med lite perspektiv. Exakt samma sak hände mig under min första föräldraledighet och faktum är att flera kollegor sa att jag skulle vara glad som slapp vara där - stämningen och motivationen var ju inte precis på topp bland de som jobbade när ingen visste om man skulle ha sitt jobb kvar eller inte. Men en dryg väntan var det. Vi fick veta om varslet i oktober och beskedet kom först sent på våren året efter.
Hoppas det löser sig till det bästa iallafall!
Hoppas det löser sig till det bästa iallafall!
2012-11-07 20:35:50
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte