Älskade, jävla hora #23

Dagen efter var allt som vanligt igen. Han låtsades som att det regnade och bytte samtalsämne när jag påpekade att han faktiskt kört hela vägen hem aspackad. En bilresa på runt 45 minuter. Han hade dragit en rövare för de andra kollegerna om att han åkt taxi hem. Det var bara jag som visste sanningen. Och antagligen hans sambo. Hon måste ha förstått. Han var uppenbart ordentligt bakfull dagen efter och bilen var prydligt parkerad utanför deras gemensamma hem. Och ingen av kollegerna bor i närheten så ursäkten att någon annan kunde ha kört bilen hem var inte aktuell.

En dryg månad senare kom beskedet att de skulle separera. Hon hade skaffat en hyreslägenhet. Hon hade fått nog. Det ska erkännas att jag blev lite förvånad att det faktiskt blev så att hon flyttade ifrån honom och inte tvärtom. De senaste veckorna hade våra träffar blivit allt mer frekventa och vi pratade länge i telefon varje kväll. De sov sedan en tid i olika sovrum och hade inte mycket till gemensamt liv. I min värld var det han som valde bort henne. Men ändå blev det så att det var hon som tog steget. Från honom. Jag borde förstås anat oråd, men jag var så tagen av situationen så jag valde istället sanningen att han lämnade henne för att vara med mig. Äntligen skulle vi vara ett par. Äntligen skulle det vara slut med allt smusslande. Kärleken övervinner allt sägs det ju och jag var övertygad om att vår kärlek hade segrat en gång för alla. Jag svävade på moln och kvittrade på rösten. Äntligen!