Via städning till allergi

Nu får jag nog ge upp och inse att ingen kommer att ta sig hit för att städa åt mig. Jäkla taskiga vänner jag har. =)
Man passerar efter ett tag stadiet där det räcker att med handen samla ihop dammråttorna som lägger sig i hörnen - plötsligt samlas de överallt, och snabbare än man hinner jaga upp dem ens med sop.
Dessutom gäller det väl att pasa på med dammsugaren innan pollensäsongen kommer igång. Då är det sop+våttorkning som gäller för att inte virvla upp eländet mer än nödvändigt.

Tänk vad skönt det vore att inte behöva tänka på sånt - allergi alltså.
Men det känns som att jag även om jag inte själv vore allergisk ändå skulle tänka på det, eftersom flera av mina vänner är allergiska mot allt från pälsdjur till palmolja (vilket troligen blir allt mer besvärligt eftersom matproducenterna envisas att ha skräpet i nästan vad som helst numera!) ... är det bara jag som har vänner med taskiga gener eller?
Hur funkar egentligen folk som tar på sig en halvliter parfym innan de kliver på bussen, eller bakar bröd med nötter till fredagsfikat på jobbet, eller ställer en STOOOOR bukett stinkande syrener på disken i den butik de jobbar i "för de luktar ju så gott"...? Känner de ingen med allergier, eller skiter de bara i det?
Jag är nog för empatisk helt enkelt.
Eller nä, jag gillar mig som jag är.