När Tusse for i backen.

Nu har hela veckan gått. Nu först kan jag skriva om det.
I måndags fick jag ett hjärnsläpp olikt allt annat. Så illa att jag faktiskt blir lite rädd för mig själv.

Tusse håller på att få tänder. Förra tandet gick hårt åt hennes lilla rumpa och måndags var det dags för tand igen. Hon hade börjat gå sönder redan av den första morgonbajsen. (ber om ursäkt för mitt bajs-prat, men det är faktiskt väsentligt i denna text)
Man känner sig rätt usel som mamma när man försöker tvätta rent och ens fina unge grinar stora tårar av smärta. Jag hatar det.

Så jag antar att jag var lite stressad för det. Att Tusse skulle bli lika trasig i rumpan för den här tanden också. Jag skulle skölja av henne under rinnande vatten i diskhon i tvättrummet. När jag vänder mig om för att sätta på vattnet ser jag att det är fullt med färg efter att vi har gjort rent penslar och rollers där.
Grodan hänger över skötbordet och leker med Tusse.
- Grodan, håller du koll på Tusse.
- Ja. Så att hon inte trillar ner, svarar Grodan.

Jag kan inte förklara varför jag låter min 2½-åring passa min 7 månaders ål till dotter när hon ligger på skötbordet. Men jag gör det. Jag vänder mig om och börjar diska ur hon. Grodan är nästan alltid väldigt duktig och uppmärksam att hålla mig informerad vad Tusse gör och inte gör. Men han är dock bara 2½ år gammal och det finns mycket livet som är spännande. Tusse är inte nödvändigtvis det mest spännande.

Så när jag står där och diskar ur hon hör jag en hård duns i golvet bakom ryggen på mig. Jag behöver inte ens vända mig om för att veta vad som just hänt bakom mig. Och precis just då inser jag vad fan jag har gjort. Och hur ofattbart det är att jag faktiskt har gjort det. Vänt ryggen till skötbordet där Tusse ligger. Något man aldrig, aldrig, ALDRIG gör.
"Ett ögonblicks verk" sa min mamma.
"Det går så fort" sa min svärmor.

Men det gjorde ju inte det!!
Jag var ju för fan nästan klar med ho-jäveln. Jag hade stått där och diskat i lätt 30-45 sek. Pröva själv, det är inte så himla lite tid egentligen. Tusses flaksa välling värmer jag i 40 sek i micron. Jag hinner kissa och expresstvätta händerna på 40 sek. Det är inte jättelite tid. Det är inte "jag bara tittade bort" kort med tid.

Så klart hade hon trillat ner.
Jag är så otroligt tacksam att vi har våtrumsmatta i vårt tvättrum. På våtrumsmattan har vi en gammal hallmatta. Tänk om det varit i badrummet där uppe. Där den hårda klinkersen ligger.
Tusse blev ju så klart hysterisk. Och det tog lång tid att trösta henne. När det var gjort somnade hon och jag fick en chans att ringa Vårdguiden. De gav mig instruktioner vad jag skulle göra och vad som skulle få mig att åka in till Astrid Lindgren. Men inget utav det skedde. När Tusse hade sovit i närmare 2 timmar vaknade en glad och pigg tjej utan ett märke någonstans. Och inte nog med det. I måndags tog hon sina första riktiga kravel-tag.

Men det kan jag säga, att om man känner sig värdelös när man torkar sin unges trasiga rumpa så är det ingenting mot vad man känner sig när man pga vårdslöshet låtit ungen trilla ner från skötbordet.
Magen bara knyter sig när jag tänker på det.
Jag vinner ingen veckans-mamma-pris den här veckan. Eller på ett bra tag skulle jag gissa.