Folk får säga vad de vill om ungar och titta på tv, men Bollibompa på morgonen är tusan i mig helt outstanding.
Grodan är lite morgonlugn och gosig. Det finns mycket för oss att prata om kring det som visas. Vi har byggt upp rutiner kring Bompan. När vi klär oss. När det borstas tänderna. Fast inte när de klär sig och borstar tänderna på Bompa. Vi har våra egna tidsluckor.
Rutiner gör att det finns lite att bråka om. Och vi får en lång och mysig morgon.
Ett stort plus är att mycket av det som går just på morgonen faktiskt är sånt jag kan titta på utan att det kryper i kroppen.
Och "Fåret Shaun" och "Småkryp" är så bra att dem tittar jag gärna på även utan barn.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte