Da-da-da
Jazzie 2012-09-30 20:12 (1 kommentar)
Helt plötsligt ligger Tusse på golvet och jollrar
- Da-da-da.
Bara så där. Innan har hon kunnat tjuta. Vråla. Skratta. Gny. Gruffa. Och knorra. Men bara så där, från ena stunden till andra kan hon nu uttala enstaviga ljud. Säger man så? Enstaviga ljud?
Hon är 6 månader idag.
(Så jag inte om något år läser detta och tror att hon uttalade ljuden just på sin 6-månadersdag så hände det i fredags)
Sambon och jag pratar om barn. Skojar om att ha fler. Fast problemet är ju att jag och Sambon sällan skojar. Det kan börja som skoj, men oftast slutar det att vi gör slag i saken.
Aj aj aj
Mitt i skojet frågar jag honom allvarligt.
- Vill du ha fler barn?
- Jag kan tänka mig fler barn. Men det är ju inte livsviktigt. Hur känner du?
Jag känner att om vi varit 5 år yngre. Eller att jag hade fått vara friskare. Men nu är kombinationen inte den bästa. Och när jag förklarar hur jag inte vill ha tre barn supertätt. Hur jag vill hinna med att jobba lite mellan ungarna. Hur jag inte gärna vill ha passerat 40 eftersom jag blivit så sjuk. Jag säger allt det där och inser att jag kan inte garantera något. För 6 månader sen var jag så tvärsäker. Inga fler barn. Idag är jag ganska säker. Inga fler barn. Men jag inser också att ge mig ett år eller så kan jag ha gått ifrån aldrig igen till högst tänkbart.
Hur fan kan jag ha blivit mindre tvärsäker på bara sex månader? Jag fattar ingenting.
Skoja om fler barn tror jag blir förbjuden humor i vårt hem.
- Da-da-da.
Bara så där. Innan har hon kunnat tjuta. Vråla. Skratta. Gny. Gruffa. Och knorra. Men bara så där, från ena stunden till andra kan hon nu uttala enstaviga ljud. Säger man så? Enstaviga ljud?
Hon är 6 månader idag.
(Så jag inte om något år läser detta och tror att hon uttalade ljuden just på sin 6-månadersdag så hände det i fredags)
Sambon och jag pratar om barn. Skojar om att ha fler. Fast problemet är ju att jag och Sambon sällan skojar. Det kan börja som skoj, men oftast slutar det att vi gör slag i saken.
Aj aj aj
Mitt i skojet frågar jag honom allvarligt.
- Vill du ha fler barn?
- Jag kan tänka mig fler barn. Men det är ju inte livsviktigt. Hur känner du?
Jag känner att om vi varit 5 år yngre. Eller att jag hade fått vara friskare. Men nu är kombinationen inte den bästa. Och när jag förklarar hur jag inte vill ha tre barn supertätt. Hur jag vill hinna med att jobba lite mellan ungarna. Hur jag inte gärna vill ha passerat 40 eftersom jag blivit så sjuk. Jag säger allt det där och inser att jag kan inte garantera något. För 6 månader sen var jag så tvärsäker. Inga fler barn. Idag är jag ganska säker. Inga fler barn. Men jag inser också att ge mig ett år eller så kan jag ha gått ifrån aldrig igen till högst tänkbart.
Hur fan kan jag ha blivit mindre tvärsäker på bara sex månader? Jag fattar ingenting.
Skoja om fler barn tror jag blir förbjuden humor i vårt hem.
Pocks
Jamen du har ju två guldklimpar och plats och tid och lugn, jag fattar absolut att tanken kan svänga och längtan, eller i alla fall en dörr på glänt, kan komma.
2012-09-30 20:20:34
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte