1. man ska laga middag i sitt gemensamma hem. man pratar med varandra om vad man ska laga. vad är vi sugna på? ska vi ha kött, fisk, vegetariskt? vad finns hemma? behöver något handlas? hur hungriga är vi? ska vi kanske strunta i att laga mat och beställa pizza istället?
2. man ska laga middag i sitt gemensamma hem. man säger till sin partner: "jag har gjort pasta med ädelostsås, är det okej eller?"
är det BARA jag som tycker att det är skillnad på graden av delaktighet i beslutsfattandet i exemplen ovan? att det liksom är lite svårare att få vara med och påverka när beslut redan är fattade även om ingenting någonsin är hugget i sten?