moody blue pt 2

"kan vi ta den här diskussionen imorgon istället", sa jag till mr S igår när vi höll på och dividerade kring helgen, för klockan var mycket och jag var trött och ville gå och lägga mig. jaha, efter lite tjafsande hit och dit så kunde vi tydligen det. sen får jag ett sms under dagen där det stod att nu skulle mr S plötsligt åka till sin kompis hela helgen istället för att kompisen skulle komma hit, och "jag antar att du vill ha minsting". JAHA!? men vi skulle ju åka iväg och tävla på lördag? nej, det brydde han sig inte om. nä, men tack så mycket, grejen var ju lite att eftersom vi inte skulle tävla i samma klasser så kunde ju den som inte tävlade ta hand om minsting under tiden. fast det går ju alltid att lösa, visst kan minsting ligga i bilen den lilla stunden som det tar att tävla, och jag känner för all del andra som ska dit som skulle kunna hjälpa till om det behövdes, så det är inte det. men återigen, har man gjort upp planer tillsammans med någon annan så kan man väl åtminstone diskutera med den personen om man vill ändra eller göra upp nya planer? inte bara bli ställd inför faktum.

så kom jag hem efter jobbet och tog upp detta. att man ska väl PRATA med varandra om man lever tillsammans. att självklart får väl han åka och hälsa på sin kompis i helgen om han hellre vill det, självklart får hans kompis komma hit om de hellre vill det, men man kan väl diskutera saken med varandra innan man bestämmer med någon annan? och om man ber att få skjuta upp en diskussion till dagen därpå eftersom det är sent och man är trött, så vill man väl HA den diskussionen, liksom utgå från dom förutsättningarna som finns och hitta den bästa lösningen, inte höra att "jamen du var ju inte nöjd, så nu har jag ändrat mina planer och då då är du ju inte HELLER nöjd" och framställas som värsta gnällkärringen.

och han fattar inte eller vill inte fatta och till slut så orkade jag inte mer utan tog valpen och minsting och gick en promenad för att skingra tankarna. och när jag kom hem hade han pratat med sin kompis och nu fanns det ett TREDJE alternativ och det var att han skulle åka och tävla och sedan åka till sin kompis, men då ville han stanna till på måndag och hur skulle vi i så fall göra med minsting?

OCH JAG BLIR SÅ TRÖTT. fan, INGENTING av det jag säger når fram, han blir bara irriterad och till slut blir jag också irriterad och sedan blir jag skitförbannad för varför ska jag hålla på och anstränga mig för att vara behärskad och saklig och liksom problemlösningsorienterad medan han bara är taskig? och så påstår han att han inte gör annat än frågar vad jag tycker, men jag är bara missnöjd med allt han gör.

just nu känner jag mig väldigt ensam, ensammare än när jag bodde själv. och det känns som om luften inte riktigt räcker till för att andas.