ingen riktig förlossning

alvis 2012-09-26 16:56 (8 kommentarer)

Lilla A föddes med akut kejsarsnitt, dryga två dygn efter att första värken kom. Värkarna hade avtagit sedan flera timmar tillbaka, man var orolig över hennes mående och jag var helt slut - det var antagligen ett mycket bra beslut, allt gick smidigt och bra, det var skönt att få ett avslut och vi mådde bra efteråt allihop. Ändå känns det på något sätt som ett misslyckande. Ibland när jag läser om "efter förlossningen" kommer jag på mig själv med att tänka "gäller det här mig?". Jag har ju fått barn, men har jag fött barn?

Det är faktiskt lite konstigt hur lite åtminstone jag fick veta om kejsarsnitt innan det blev verklighet för mig, på föräldrautbildningarna på MVC var det inget man nämnde alls (barnmorskan sa något om att hon inte ville gå in så mycket på riskerna för att inte skrämma upp oss i onödan). Ändå är det väldigt vanligt - 15-20 % av alla barn föds med kejsarsnitt. På något sätt så visste jag väl ändå att det var en möjlig utväg, men under hela det långa värkarbetet slog mig inte tanken överhuvudtaget förrän beslutet togs. Jag har efteråt gått igenom förloppet många gånger, tänkt på om jag hade kunnat göra något annorlunda, varför det blev som det blev. Men varför känns det så viktigt? Varför är normen vaginal förlossning så stark för mig så att jag känner mig misslyckad för att det inte blev så för mig? Jag har ju fått ett i högsta grad verkligt barn, på ett helt vanligt och normalt sätt så jag tycker bara jag borde kunna sluta älta detta.

kicko

Jag förstår att det är svårt, men försök åtminstone att släppa "varför"-ältandet. Skit samma varför, du BEHÖVER uppenbarligen bearbeta frågan, så gör det!
Kram!

2012-09-26 17:33:37

Jazzie

Jag respektar verkligen dina känslor, och vill inte alls kommentera dem på något sätt. Men din text väcker tankar hos mig, och jag skulle bara vilja säga hur jag har sett på mina förlossningar.

Jag har fött två barn utan att ens få värkar. Grodan fick jag ju 7 veckor tidigt med akut kejsarsnitt. Tusse blev jag ju igångsatt, men det tog ju inte. Fick på sin höjd lite kraftigare mensvärk under de 16 timmar vi försökte dra igång min förlossning. Sen blev det snitt där också.
Jag känner mig inte det minsta besviken. Redan innan Grodan ville jag bara få ett helt barn. Och så hoppades jag på att gå sönder så lite som möjligt själv. Efter Grodan, då jag låg på Neonatalen och fick se de förlossningar som inte gick så bra så har jag bara velat ha ett helt barn ut. Nu säger jag inte att de där förlossningarna som gick dåligt var vaginala. Det vet jag inget om. Men det blev så uppenbart hur jävla värdelöst det var att sitta med ett barn som skadats i förlossningen. Säger inte att de var många. Speciellt inte om man ser över hur många barn som föds i Sverige. Men ALLA barn föds inte på ett bra sätt.

Bearbeta dina känslor. Och försök hitta ett sätt att förlika dig med din förlossning. Jag ville bara ge dig mina tankar ifall de kan vara till någon hjälp. Är de inte de så skit i dem. De är mina och jag vill inte pracka på dig dem.

2012-09-27 21:22:46

alvis

Tack för din fina kommentar Jazzie, det är skönt att höra andras förlossningstankar och få lite perspektiv. Jag är nog mest förvånad över hur svårt jag själv har att släppa tankar på det här - trots att allt ändå i slutändan gick smidigt och bra och jag fått ett fantastiskt barn. Men uppenbarligen behöver jag bearbeta det hela lite till, och sen får vi se hur det blir m ev kommande förlossningar.

2012-09-28 07:22:51

.jag

vad tråkigt att det inte verkar ha skett någon förändring kring tankesättet kring kejsarsnitt (mina barn är födda -86 och -91) och jag upplevde också att man inte fick veta något innan eftersom man inte ville "skrämma upp" med att prata om snitt på MVC och på BB efteråt så blev man liksom avfärdad och bortviftad som att man inte riktigt räknades eftersom man inte haft en "riktig" förlossning. båda mina barn är födda med kejsarsnitt efter maratonvärkarbete. jag tänker alltid att om det hade varit för hundra år sedan så hade varken dom eller jag överlevt utan man hade blivit en av alla som "dog i barnsäng".
hoppas du får möjlighet att bearbeta din upplevelse så att du kan släppa känslan av misslyckande, förlossning är ju ingen tävling där man måste prestera enligt regelverket. kram.

2012-09-28 08:02:58

SourPuss2

Jag som själv springer på mvc varannan vecka just nu och inte tänker på annat än förlossning tror också att anledningen till att det pratas så lite om kejsarsnitt är för att snitten har ökat, likaså förlossningsrädslan.
För att vi i Sverige inte ska följa trenderna som andra länder har iom att det är fler risker med kejsarsnitt så tror jag att det är en strategi dom har. (att det verkligen inte är riskfritt med vaginal förlossning heller blev alla som såg uppdrag granskning här om kvällen påminda om!)
Sen kan man diskutera hur smart den är... Men jag TROR att det är lite så tankegångarna går.

Alvis, jag tror jag kan sätta mig in i hur du känner lite gran. Min bebis har inte vänt sig än, och i svaga stunder tänker jag "bra, då blir jag snittad". Men så kommer den där andra känslan av att förlossning är något man vill uppleva.
Jag tror hur som helst att det enda misstaget du kan göra är att underminera och förminska känslorna du har kring snittet. Oavsett varför du känner som du gör så är det en realitet som jag tycker du ska lyssna på!
Kram

2012-09-28 14:36:17

alvis

.jag och SourPuss2: Tack för fina och kloka kommentarer!

2012-09-30 10:36:06

goof

Grattis till giftermål och bebis! Vad roligt att få en uppdatering sedan fallfrukttiden.
Min förlossning var seg och personalen helt otroligt icke närvarande och konstig. När jag tillslut krystade ut min lilla tjej så sprack jag en hel del. Efteråt kändes sprickandet som ett misslyckande. Hade det hänt om vi varit hemma längre och hamnat på ett annat sjukhus, tog jag i för mycket, borde jag väntat på fler värkar, är jag konstig för att jag sörjer över hur förlossningen blev, trots att bebis mådde bra och var hur fin som helst? osv. Jag ältade, skrev brev som skickades till förlossningen, grät varje gång jag pratade om det. Trots alla de här reaktionerna som kom i efterhand upplevde jag inte alla timmarna jag låg där på förlossningen som hemska på något sätt. Istället kom det efteråt när andra (mvc) bekräftade att min förlossning varit en mardrömsförlossning. Då blev allt jättejobbigt. Prata om och tänka på det, har varit botemedlet för mig. Nu har ett år gått och det känns inte längre så jobbigt. Kanske kommer en del komma tillbaka vid en ev ny graviditet, men efter allt ältande är jag inte så orolig. Tror att det mesta är bearbetat nu. Man måste tillåta sig att bearbeta och älta så länge som man har behov av det. Kanske även prata med någon om det är så att man inte själv kan hantera alla känslor.
Än en gång, grattis till bebisen! <3

2012-11-08 15:18:38

alvis

tack tack och kul att "se" dig igen! Ja, jag tror precis som du säger på att prata om det, tillåta sig att älta och låta tiden läka. Tack för att du delar med dig av din historia, det känns också bättre av att höra om andras känslor efteråt.

2012-11-14 14:15:33

Info

Namn: -
Född: -
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2012-09-13
Antal texter: 112
Övrigt

ingen riktig förlossning

Info

Valspråk