i natt drömde jag en sjukt jobbig dröm om att jag inte hade någonstans att bo och att jag var tvungen att flytta in hos ett ex. och där stod jag och försökte initiera diskussioner om städdagar och gemensamma måltider när jag i vaket tillstånd inte ens skulle vilja kallprata om vädret med detta ex om jag skulle råka springa på honom i något sammanhang. sedan vaknade jag och hade försovit mig. det har inte hänt på åratal och jag låg nog en hel minut och tittade på klockan och försökte räkna ut vad 04.58 egentligen betydde, var det två minuter i fyra eller två minuter i fem, hade jag en halvtimma kvar att sova eller skulle jag sitta i bilen nu? JAMEN HERREGUD, och så upp och iväg som en blixt. vilket egentligen är skitlöjligt eftersom jag har a. flextid, eller inte officiellt utan mer "frihet under ansvar", och b. massor av komp att ta ut. så det hade ju inte varit hela världen att komma en halvtimma senare någon dag, men det gav väl luther blanka fan i.
helgen har varit skön, inget speciellt på agendan. igår var vi iväg med valpkursen och spårade i skogen. jag har lagt några små pyttespår åt minsting tidigare, och då har han nosat lite, satt sig och funderat en stund, nosat vidare lite här och där och så småningom kommit till spårslutet. men nu såg det som att polletten ramlade hela vägen ner och den lille skiten (13 veckor gammal) marscherade som en programmerad robot i spåret utan att lyfta nosen en enda gång. när vi kom hem var han så trött att han lade sig i hallen och somnade med huvudet i mina svindyra gympaskor utan att ens tänka tanken att börja tugga.
ny jobbvecka hägrar. det här är sista officiella veckan på högsäsongen och sista veckan jag har hjälp av Z enligt kontraktet som hennes och min chef har upprättat. det är skönt med avlastning, men nu när årets arbetstopp är passerad är det faktiskt skönare att få jobba för sig själv. jag är nog ingen genuin lagspelare, åtminstone inte om man är tvungen att ha såna som Z på samma planhalva. och dessutom så är det inte mycket till avlastning om man hela tiden måste sätta sig in i saker som Z gjort och sagt och ta ställning till det eftersom hon är oförmögen att fatta egna beslut...eller liksom fattar dom till hälften med motiveringen att ".jag vill nog att..." och så kommer folk till mig och undrar hur det ska vara och så får man lik förbannat lägga tid på det, det är väl ingen avlastning. SUCK. men men, nu ska vi inte jobba ihop igen förrän till våren, nu ska jag "bara" stå ut med hennes pladder. men en bra sak är att det har börjat en ny tjej på Z:s avdelning, och de verkar ty sig till varandra och vara samma andas barn. det är snudd på OUTHÄRDLIGT, men så länge de håller sig till varandra så går det väl an.