De ska hyra ut

Jazzie 2012-09-02 23:35 (2 kommentarer)
Min mamma och pappa ska hyra ut ett rum i sitt hus till en student.
Mamma fick alldeles ont i magen när hon fick se och höra i ett ABC-repotage hur svårt det var för studenter att hitta någonstans att bo i Stockholm. Och hur extremt svårt det var just i år. Ännu mer upprörd blev hon när hon fick veta vilka ockerhyror värdar kan ta från dessa studenter. Eller vilka värdelösa vilkor de får för att ha någonstans att bo.

De har ju sitt radhus i förorten. Som för det mesta står tomt när de är på landet. Framför allt har de ju det rum som jag och Sambon bodde i när vi var utan boende ett tag. Det är ett rum på nerevåningen och är det enda sovrummet där. Så mamma bestämde sig för att hon och pappa skulle hyra ut. Till en skälig hyra och med schyssta vilkor. Pappa var inte så himla sugen. Så mamma har tvekat. Och väntat. Tillslut veknade pappa och sa ok till att i alla fall pröva med att hyra ut det till en student under några månader.

Så nu har de en estnisk student som ska komma och bo där från och med nästa helg. Jag har hjälpt dem att skriva ihop ett hyresavtal på engelska. Mamma tänkte först inte ha något sånt, men när jag sa att det är ju inte bara ett skydd för dem utan även för killen som ska hyra så insåg hon ju att det är ju självklart att de ska skriva ett kontrakt.

Jag hoppas det blir bra. För jag håller med mamma. En student skulle kunna bo bra hos mamma och pappa. Visst, det är inte centralt, men när alternativen suger så är det alldeles tillräckligt.

Anni

Vad snäll hon är din mamma! Studenten blir säkert jätteglad!

2012-09-03 08:27:35

Mea

Åh vad snällt gjort av dina föräldrar!

2012-09-03 09:39:35


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte