Älskade, jävla hora #14

Han var inte direkt nöjd över att jag hade låtit henne förstå. Jag lyckades på något sätt slingra mig ur situationen och låtsas som att det inte varit avsiktligt. Hursomhelst blev inte resultatet riktigt som jag hade tänkt mig. Han förklarade att han hade gett henne ett år att bevisa sig för honom efter den där händelsen i Åre. Ett år att bevisa att det var honom hon ville ha och ingen annan. Någon vecka tidigare hade de bestämt att de skulle bli ett par igen. Han erkände för henne att vi träffats en del under deras utvärderingsperiod, men förnekade att vi setts efter det att han och hon bestämt sig för att försöka på nytt. Hon köpte det med hull och hår. Och trots att det uppenbarligen var han som var boven i dramat lyckades han vända hela situationen till att handla om henne och om mig. Han målade upp en bild av att hon var falsk och oärlig och att ingen ville vara vän med henne, mig själv inkluderat. Förmodligen var han fullt medveten om att det var en av hennes absolut ömmaste punkter och det var ett sätt att sparka på någon som redan låg ner för att försäkra sig om att rampljuset flyttades från honom själv till någon annan. Hon bröt ihop fullständigt och det var en spillra till människa som ringde upp mig den där kvällen och bad mig att komma över. Hon var i hans lägenhet och han hade gått hemifrån. Slängt igen dörren efter sig, säkert med några elaka ord. Lämnat henne rödgråten och uppgiven. Hon ville prata. Det kändes helt galet att träffa henne i det här läget, samtidigt kunde jag inte säga nej när jag hörde hennes röst så jag satte mig i bilen och åkte dit.

Det var ett vrak som öppnade dörren för mig. Hon som alltid var så representativ och stilfull stod där fullständigt utblottad i dörröppningen och bad mig att komma in. Vi satte oss i sofforna och började prata. Hon ville ha svar. Dels om vår vänskap och givetvis även om hans och min relation. Jag hade ju ingen aning om vad han hade berättat för henne, så det var en balansgång där varje ord vägdes noggrant på guldvåg innan de kom över mina läppar. Vi pratade i en timme eller två innan dörren öppnades och han klev över tröskeln. Jag gissar att han blev rätt förvånad när han såg oss båda sitta där i sofforna tillsammans. Det var nog inget han direkt hade räknat med, men han fann sig snabbt i situationen. Vi pratade vidare alla tre om allt som hade varit och vad som komma skulle.

Jag minns att jag skrattade lite, eftersom situationen var så surrealistisk, och sa att en dag tänkte jag skriva en bok om det här. Jag bestämde att hon skulle få heta Diana i min kommande bok, efter kvinnan i serien V. Hon var väl inte helt nöjd med det vill jag minnas, men jag tyckte det var ett passande namn.

Under hela samtalet var det han och jag som höll i taktpinnen och styrde diskussionen. Det var som om vi båda visste vad den andra tänkte och hon bara följde med som ett löv i vinden. Jag kände mig närmare honom än någonsin och var helt övertygad om att detta inte var slutet på vår relation. Det var mig han ville ha. Det var jag säker på. Vi avslutade samtalet med att skåla i var sitt glas vin och bestämma oss för att lägga det som hänt bakom oss och gå vidare. Dra ett streck. Sätta punkt. Nytt kapitel. De var ett par nu och han och jag hade enbart en arbetsrelation som skulle begränsas till ett minimum.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag satte mig i bilen för att köra hem. Det som nyss hade hänt kändes helt overkligt och förvirringen var total. Jag grubblade åtminstone halva natten innan jag slocknade av utmattning.