Älskade, jävla hora #9

Det började dra ihop sig till årets företagsresa. Vi skulle ta natt-tåget till Åre för att spendera tre dagar däruppe med konferens och sociala aktiviteter. Boendet var stugor med fyra personer i varje och jag var lite nojig för det där. Det var troligt att hon, jag, han och någon mer skulle hamna i samma stuga och jag hade inte större lust med det. Jag vet att vi pratade om resan, han och jag. Jag förklarade att jag övervägde att stanna hemma. Att bo tillsammans alla vi skulle liksom bara bli för mycket. För mig. Men när tåget någon vecka senare lämnade perrongen så var det inte bara panerat att vi skulle dela stugan, utan vi delade även sovkupé på natt-tåget.

Stämningen var på topp och alla var laddade. Vi var drygt 150 personer på väg norrut och det korkades upp ölflaskor till höger och vänster. Ganska snart skulle det bli en hejdundrande fest på tåget. Inte helt uppskattat av övriga medresenärer som inte tillhörde vårt sällskap. Kanske inte så svårt att förstå, men det var inget vi tog hänsyn till.

I takt med att alkoholhalten steg i blodet blev det allt svårare att hålla fingrarna ifrån honom. Hans sambo var ingen partyprinsessa direkt utan försvann ganska omgående ner under täcket i sovkupén med en bok istället för att festa loss med oss andra. Praktiskt för mig och honom eftersom det innebar att vi ostörda kunde smita iväg till en annan tågvagn och förlusta oss en liten stund utan att hon noterade det. Med rosiga kinder återvände vi igen till festen och ett par timmar senare var det dags att krypa till kojs även för vår del. Vi smög in i kupén där hon låg och sov på den ena överslafen och en annan kvinnlig kollega hade knoppat in på slafen under henne. Jag hoppades åtminstone att de sov, för plötsligt kysste han mig godnatt innan han klättrade upp för stegen till sin sovplats. Mitt hjärta bultade. Det var förvisso mörkt i kupén, men inte mörkare än att det gick att urskilja konturer. Hade hon sett oss? Jag vågade knappt andas under några minuter tills jag konstaterade att det inte skulle komma någon reaktion. Hon sov.

Nästa morgon var vi framme i Åre och var och en letade upp sin stuga innan det var dags att ge sig ut i backen. De som inte åkte skidor kunde istället välja hänga med på snöskotersafari. Jag åker förvisso skidor, men valde ändå skotersafari den första dagen. En härlig tur på berget med massor av snö och snabb skoter. Men kallt. Vi var trötta och frusna när vi återvände till stugan. Jag kände en liten tagg i bröstet när de försvann in i sitt gemensamma sovrum för att vila en stund inför kvällens middag. Önskade att det var jag som fick ligga bredvid honom istället för hon.

Kvällen kom och vi åt gemensam middag hela gänget. Jag satt på hans högra sida och hon på hans vänstra. Jag har inget minne av vad vi åt. Det var liksom inte i fokus. Men jag minns hur han la sin hand på mitt lår under bordet och jag minns hur hon plötsligt reste sig abrupt och försvann ut från restaurangen. Det var uppenbart att hon hade sett hans hand på mitt lår. Jag försökte få honom att gå efter henne, men han såg ingen mening med det till att börja med. Först efter ett antal intensiva övertalningsförsök gick han ut efter henne och en stund senare kom de tillbaka igen som om ingenting hade hänt. Vi pratade aldrig mer om det där.

Nästa dag hade han och jag bestämt oss för att åka skidor medan hon valde att följa med tjejerna på spa. Vi tog liften upp två gånger innan vi tröttnade på skidåkningen och återvände till stugan igen istället. Det behövdes inte mycket mer än ett utbyte av en blick för att komma överens om det beslutet. Han försäkrade sig om att hon skulle stanna kvar i bubbelpoolen ytterligare en stund för att undvika att hon klev in genom dörren vid ett illa valt tillfälle så att säga. Ändå kunde vi inte vara riktigt säkra, så spänningen låg i luften.

Samma kväll var stod det nattklubbsbesök på agendan. Det blev en ordentlig fest och det sprutades champagne till höger och vänster. Framåt småtimmarna kom Martin fram till mig och var alldeles rosenrasande. Han hade letat efter henne i flera timmar och hittade henne sedan bakom en scen tillsammans med en gemensam kollega. En manlig sådan naturligtvis. Avskildheten, deras förvånade uppsyn när de mötte hans blick och hennes nervösa fnittrande gjorde att Martin var övertygad om att de hade ihop det på ett eller annat sätt. Just som han var på väg att avsluta vårt samtal för att lämna stället dök hon upp. Han tittade på henne med avsky och sa några välvalda ord samtidigt som han kastade förlovningsringen på henne och sprang ut genom dörren. Hon verkade inte särskilt berörd utan vände bara på klacken och återgick till festandet. Jag däremot rusade efter honom utan jacka trots iskall vinterkyla.

Snön var djup och jag var inte direkt klädd för någon vinterexkursion, men till slut hann jag ikapp honom och gjorde vad jag kunde för att han skulle lugna sig. Tyvärr lyckades jag inte särskilt bra. En stund senare hade han packat alla sina saker och lämnade stugan. Fortfarande väldigt upprörd. Han meddelade mig i förtroende att han ordnat en annan stuga över natten och att han tänkte ta flyget hem nästa dag.

Hon kom tillbaka till stugan efter någon timme när festen var slut. Jag hade redan gått och lagt mig och väntade med spänning på hur hon skulle reagera när hon insåg att han hade dragit. Att han hade kastat förlovningsringen var förstås till min fördel. Kanske skulle de verkligen separera nu? Hon gjorde några desperata försök att nå honom på telefon men gav ganska snart upp och gick och la sig istället. Jag tror kanske inte hon sov så många timmar den natten.

Nästa dag var det dags för hemresa. Folk undrade vart Martin hade tagit vägen och den officiella versionen var att han varit tvungen att åka hem tidigare på grund av ett viktigt affärsmöte. Jag tror dom allra flesta köpte den sanningen eftersom det inte alls var ovanligt att sådant hände. Själv satt jag och tittade ut genom fönstret i tågkupén och försökte hålla masken så gott jag kunde. Jag hoppades och trodde att detta skulle vara början på något bra.