Jaså, det är nackspärren som knackar på dörren. Vad otrevligt att du visar ditt fula tryne igen...
Nu ska jag kanske inte gå händelserna i förväg för nackspärren är inte ett faktum. Än. Men den ligger på lur, jag känner det ända ner innanför skulderbladet. Och min osteopat har semester ännu en vecka... Well hello Ipren och din goda vän Alvedon som genom ert hyfsade samarbete får hålla mig ovan ytan ett tag till.
Nu drar jag en sväng till gymmet och försöker få lite blod att strömma genom mina stackars krampande nackmuskler. Förhoppningsvis finns också den där snygga killen på plats som jag har en liten tyst och eventuellt helt obefintlig flirt going on med. Det skulle i alla fall pigga upp lite.