Sitter nu äntligen vid en dator. Men nu har jag ju ingen tid att sitta och skriva. Vi ska iväg på bröllop. Ungarna är uthyrda. I natt är första natten jag ska ha utan Tusse. Hon blev 4 månader här i veckan.
Det känns inget jobbigt. Tusse är inte så mycket jobb. Varken för mig eller att låta någon annan göra. Hon sover hela nätterna. Somnar någon gång mellan 22-23. Vill man själv gå och lägga sig tidigare så somnar hon tidigare också om man lägger henne bredvid sig och släcker lampan.
Sen vaknar hon någon gång runt nio. Om hon inte har en riktigt sjusovardag. Då brukar vi gå och väcka henne halv tio. Däremellan har hon sovit. Kanske har hon knorrat lite. Då får hon bara nappen, man lägger på täcket igen och så sover hon vidare.
Mamma och pappa ska ha både Tusse och Grodan i natt. Vi ska få gå på fest utan att någon utav oss ska vara chaufför. Undra när det hände senast?
Försöker att tona ner det stora i detta något, för risken är ju att det ändå inte blir en sjuhelvetes kul fest för vår del. Det kan lika gärna bli att vi vissnar vid midnatt och vill bara gå hem och sova.
Jag HOPPAS det inte blir så. Jag hoppas vi får askul. Att båda blir lite roligt på kanelen. Att vi hånglar i taxin hem och att kläderna landar på golvet redan i hallen.
Kanske får jag inte alla detaljerna (min klänning är till exempel lite krånglig att knäppa upp och ta av) men delar kanske?? En kan i alla fall hoppas.
Och för varje bröllop jag går på desto mer vill jag vara gift med Sambon.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte