Älskade, jävla hora - #2

Alltihop började för snart tio år sedan. Jag var nyexaminerad, ung och jävligt hungrig på att börja jobba. Efter ett halvår av frenetiskt jobbsökande på en arbetsmarknad, som efter en kraschad IT-bubbla i stort sett var obefintlig för gröngölingar som jag, nådde jag äntligen ända fram. Jag tackade jag ja till en anställning som krävde att jag satte mig på ett plan till Tyskland redan nästa morgon klockan sju. Det fanns inte ens tid att träffa min blivande chef.

Jag blev tillsagd att kontakta personen som var ansvarig för projektet där jag skulle arbeta för att arrangera med detaljerna kring min något hastiga ankomst. På darriga ben ringde jag upp honom den där tisdagskvällen. Mitt hjärta bultade så hårt att jag nästan trodde att det hördes genom telefonen. Och jag som ville verka så världsvan och oberörd. Efter ett par minuters samtal bestämde vi att han skulle hämta upp mig på flygplatsen i Frankfurt och skjutsa mig till kontoret för att träffa kunden och mina andra kolleger som redan var på plats. Jag sov garanterat inte en blund den natten. Förväntansfull och nyfiken på vad som väntade runt hörnet. Helt ovetande om att mannen jag skulle möta skulle göra sådant avtryck i mitt livs historia.

Väl framme på flygplatsen i Frankfurt blev jag hämtad av honom i en silverfärgad Mercedes av modell supersnabb och svindyr. Klädd i en svart Hugo Boss-kostym och ljusblå skjorta klev han ur bilen och presenterade sig väldigt artigt och korrekt. Han ursäktade sig för att han var drygt en halvtimme försenad. Det hade tydligen varit en lång natt, med alltför mycket arbete. Något jag senare skulle bli varse var en regel snarare än ett undantag.

Jag placerade min resväska i bagaget och mig själv i baksätet innan vi gav oss iväg. Med ena handen på ratten och en cigarett i den andra pressade han motorns hästkrafter å det yttersta och kryssade mellan filerna på Autobahn, samtidigt som han försökte inviga mig i vår kunds egenheter, arbetets omfattning och projektets historia. Jag lyssnade koncentrerat på vartenda ord han sa och försökte ställa intelligenta och genomtänkta frågor i min ansträngning att ge ett bra första intryck.

Det var inte alls tal om kärlek vid första ögonkastet. Nej, det var först någon månad senare som jag insåg att jag var attraherad av honom. Vi stod på parkeringen utanför hotellet, där vi mer eller mindre var stamgäster. Solen strålade och Tyskland bjöd på härligt sommarväder. Han hade varit hemma över helgen och kom tillbaka till Frankfurt i sin egen bil eftersom han hade med sig viktig teknisk utrustning som vi behövde till vårt projekt. Med sig hade han även sin sambo, sin trolovade. Hon var några år äldre än honom. Välklädd, representativ med blonda lockar och en något överdimensionerade byst, som visade sig vara artificiell vara. Hon skulle stanna ett par dagar på en mini-semester. Ett sätt för dem att hinna träffas eftersom han så ofta var ute och reste nuförtiden. Hon skulle ägna dagarna åt att shoppa loss, givetvis med hans kreditkort, under tiden som han jobbade.

Jag minns att mitt hjärta slog en volt i bröstet när han klev ur bilen i sina cognacsfärgade skor i krokodilpräglat skinn med matchande skinnjacka. Jag minns att det började bubbla i mina blodådror när han tittade på mig med sina isblå ögon. Fast om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag insåg vad som höll på att hända. Jag tror inte att jag ens tillät mig att tänka tanken. I mina ögon var han ett omöjligt byte att vinna och jag hade en sambo hemma i Sverige som jag var lycklig tillsammans med. Eller, att vi var lyckliga kanske är en sanning med modifikation. Vår relation hade tagit väldigt mycket stryk av mitt nya liv och jag gissar att jag förändrades en hel del som person under den här perioden. Jag levde livets glada dagar med nytt och stimulerande jobb i en spännande miljö, ständigt på resande fot och med en inkomst som var mångdubbel min sambos knapra tillvaro med studielån. Det var omvälvande för mig. Omvälvande för oss. Så för att använda ett slitet uttryck så växte vi helt enkelt ifrån varandra och det fanns inte mycket kärlek kvar som väntade hemma i Sverige. Hursomhelst, jag förstod det inte alls då, men såhär i efterhand har jag insett att det var där på parkeringen som det hände. Det var då han satte klorna i mig för första gången. Martin.